Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Karl Fredriksson: »Isolerad avrustning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Isolerad avrustning" 399
Med största sannolikhet skulle den det.
Kodex för internationellt umgänge ger många möjligheter att
komma i krakel, men knappast någon anvisning alls för hur man
absolut och under alla omständigheter skall kunna slippa bli
betraktad och behandlad som fientlig makt.
Fullkomlig passivitet, medelmåttig beväpning eller beväpning till
den yttersta resursen — ingendera är någon osviklig borgen för att
man skall slippa komma med i krig.
Vilkendera delen som i händelse av konflikt mellan andra makter
skulle för vårt land innebära största chans att få vara utanför, det
är en fråga som icke låter sig avgöras genom bevisning. Den som
är pacifist endast i den meningen, att han, oavsett vad det kostar,
vill hålla landet utanför krig, skulle mycket väl kunna komma till
den slutsatsen, att rustning till det yttersta synes ge största chans
att få slippa vara med. Varför skulle icke pacifisten då välja
rustningen som ett mindre ont än kriget? Och den som är
försvarsvän, icke av militärvurm utan av den praktiska orsaken att man
av ofrånkomliga onda ting väljer det minst onda — skulle icke denne,
utan att uppge sin principiella försvarsvänlighet, kunna välja
"isolerad avrustning" eller fullständig passivitet, om detta kunde
antagas leda till ett mindre ont än annat förfarande?
Jag inser icke, varför vare sig "pacifister’’ eller "försvarsvänner"
skulle behöva halsstarrigt bita sig fast vid inbillade
principståndpunkter och avstå från förnuftsprövning vid varje särskilt
avgörande.
Jag tror att man på ömse sidor om den "isolerade"
avrustnings-fronten gör något för stort väsen av den skillnad i våra rent
materiella försvarsmöjligheter som skulle uppstå genom övergång till
exempelvis de tvångsnedrustade staternas militära standard. Så
långt jag förstår saken skulle sistnämnda arrangemang i vissa fall
ge rent militära fördelar: ett rationaliserat infanteri vapen, med starkt
utvecklade mekaniska hjälpmedel och hos personalen en genom
trägen yrkesutbildning högt uppdriven skicklighet i bruket av dessa
hjälpmedel. För mig förefaller den tanken icke orimlig, att en
"isolerad avrustning" efter tysk standard skulle beträffande
landstridskrafterna innebära en effektivisering av svensk militärmakt.
Emot en dylik omorganisation anföres med visst fog, att en armé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
