Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Paul Olberg: Den andra ryska agrarrevolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 Paul Ölberg
med kunna känneteckna deras sociala respektive antisociala karaktär.
Det är därför ganska oförståeligt, hur Brusewitz i sin artikel
Bondejordens socialisering i Ryssland (Tiden nr 5 för i år) har kunnat
låta alla dessa viktiga moment förbli nästan helt och hållet
obeaktade. Av Brusewitz’ framställning kan man också få det
felaktiga intrycket, att kollektiviseringen för närvarande, d. v. s. efter
komplikationerna under år 1930, försiggår tämligen normalt.
Likaledes måste vi ta avstånd från Brusewitz’ ståndpunkt, enligt vilken
kollektiviseringen måste ske i snabbt tempo med användande av
våldsmetoder. Dessa faktorer äro enligt vår mening just det olyckliga
hos kollektiviseringen. Endast under förutsättning av frivillighet
och med omsorgsfull förberedelse av de nödvändiga
förutsättningarna skulle kolschoserna kunna blomstra. Detta krav förbises
emellertid fullständigt i Ryssland.
Vad äro kolschoserna? Betyda de en högre driftsform än det
likviderade bondejordbruket? Medge de för medlemmarna, de
egendomslösa bönderna, en människovärdig levnadsstandard? Till
vilket pris har det hittills uppnådda siffermässiga resultatet kommit till ?
En närmare undersökning av kolschosernas gestaltning och
utveckling ger till resultat, att de ha fördömt lite att göra med social
organisation eller med en modern demokratisk kooperativ rörelses
grundsatser. Kolschosernas utvecklingshistoria är tillika historien om den
ryska bondeklassens lidandesväg. I Ryssland äro för
kollektiviseringens uppbyggande våldsmetoder utslagsgivande såsom
repressalier av ekonomisk och politisk art. De bönder, som vilja fortsätta
med privatdrift vägras kredit. De få varken köpa
lantbruksmaskiner och redskap eller övriga produktionsmedel. Till och med varor
nödvändiga för det dagliga behovets tillfredsställande, såsom
konsumtionsvaror, få konsumtionsföreningarna icke utlämna till dem.
År 1930 utkom en förordning enligt vilken bondejordbruken skulle
erlägga sina skatter och lån strax före tiden för sådden, alltså under
en särskilt svår tid, och i värsta fall kunde inventarier, i första
handen boskap, beslagtagas och försäljas till närmaste kollektivbruk efter
en låg officiell uppskattning.
Alla dessa åtgärder genomfördes hänsynslöst, medan å andra
sidan kolschoserna på alla sätt gynnades i fråga om försörjning med
jordbruksmaskiner, husgeråd, utsäde och överhuvud taget allt vad
de kunde behöva. Allt saker, som utgjorde en tung börda för staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
