Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Paul Olberg: Den andra ryska agrarrevolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 Paul Ölberg
koniska åtgärder förmådde staten att sammansluta bönderna i
kolschoser. Men skall den bli i stånd att i längden hålla kvar dem
där och att skapa ett sunt materiellt underlag för dem? Efter vår
mening kan enligt vad vi anfört varken det ena eller det andra
komma i fråga. Hittills har det brutala våldet varit utslagsgivande
för bildandet av kolschoser. Den 14 maj 1931 meddelade
sovjettidningen Det socialistiska jordbruket följande skildring:
"Många till den yttersta vänstern hörande element hade ingenting emot att
inrangera alla småbönder och medelstora bönder, som ännu icke inträtt i
kol-lektiverna, i en med kulakerna i förbund stående kategori. Den nödvändiga
sega tålmodiga bearbetningen av de kvarblivna ersättes med administrerande
gentemot de små och medelstora bönder, som ännu självständigt bedriva sin
verksamhet. Detta kunde man anteckna i en rad distrikt på många olika håll
och särskilt krasst kom det till synes i några distrikt kring Volgas mellersta
lopp. Vari bestå nu dessa förändringar? De besta däri, att ett med tålamod
och ståndaktighet bedrivet upplysningsarbete för indragning av de återstående
självständiga små och medelstora bondejordbruken i kolschoserna ersättes med
administrerande, med hot, med att man berövar de självständiga små och
medelstora jordbruken deras jord, med att degradera alla de tveksamma till
ku-lakernas förbundna, med att gentemot fattiga bönder använda åtgärder, som
blott borde användas gentemot kulakerna."
Till och med Otto Bauer, som i princip gillar bolsjevikernas
experiment, måste medgiva, att jordbrukets kollektivisering såväl som
industrialiseringen endast kan vara möjlig genom användandet av våld.
I sitt sista arbete, Kapitalism och socialism efter världskriget, anför
han följande:
"Denna exempellösa omvälvning försiggår under en terroristisk diktatur och
kan blott försiggå under en dylik. Blott en terroristisk diktatur kan tvinga
ett folk på mer än 150 miljoner människor att för en större framtids skull
i nutiden taga på sig så tunga bördor. Blott en terroristisk diktatur kan
genomföra arbetskraftens tvångsvisa förflyttning in i de nya industrigrenarna.
Blott en terroristisk diktatur kan framtvinga bondejordens kollektivisering,
kan våldsamt förinta kulakerna. Den terroristiska diktaturens anda
genomtränger Sovjetunionens hela liv. Den förintar all andlig frihet, den avspärrar
Sovjetunionen från den övriga världens andliga strömningar, den föreskriver
sina lärda en offentligt kontrollerad vetenskap och straffar varje avvikelse
därifrån med tjänstens berövande och grym förföljelse."
Och vidare: "Detta är vägen, som Sovjetunionen vandrar. En brutal
despotism, som strävar mot att den kommande generationen hos den vita rasens
talrikaste folk entusiastiskt skall tro på den socialistiska frihetens och
jämlikhetens ideal." — "Det är en väg uppfylld av de största faror. De svåra
Umbäranden, arbetskraftens tvångsförflyttning, den våldsamma kollektiviserin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
