Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Paul Olberg: Den andra ryska agrarrevolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andra ryska agrarrevolutionen 409
V.
Än så länge, medan den s. k. socialiserade sektorn blott omfattar
en del av folkhushållet, kan den ryska regeringen täcka underskotten
på jordbrukets kollektivisering och industrialiseringen genom att
belasta det privata jordbruket. Men då socialiseringen en g^ng
omfattar hela lantbefolkningen, såsom femårsplanen förutsätter, är
denna statens huvudinkomstkälla uttömd. Då inställer sig frågan
om kollektivens räntabla organisation i hela sin vidd. Av Kremls
ekonomiska politik kan man icke vänta någon tillfredsställande
lösning av detta problem. Kollektivernas upplösning och böndernas
återvändande till privatdrift blir då en tvingande nödvändighet för
det ryska folkhushållet. Till de psykologiska förutsättningarna,
d. v. s. böndernas förbittring mot kolschoserna komma då att sälla
sig ekonomiska faktorer, som komma att göra en fortsatt något så
när gynnsam utveckling av kollektivhushållningen omöjlig. Ty redan
under kollektiviseringens fortskridning lida kolschoserna av
överskott på arbetskraft. Ordföranden i centralbyrån för kollektiverna
har helt nyligen fastslagit följande: "Erfarenheten av
kolschosarbe-tet under vårkampanjen år 1930 visade ett oerhört överskott av
arbetskraft. Hur man skall finna sysselsättning för denna arbetskraft
är för oss den viktigaste frågan." 1
Med Rysslands stora folkökning och industrins irrationella
organisation, vilken endast delvis kan ge sysselsättning åt tillströmningen
från landsbygden, måste man under de närmaste åren räkna med en
stor reservarmé på landsbygden. Den expansiva
kollektiviseringsrörelsen har icke förmått höja bondebefolkningens levnadsstandard.
Tvärtom måste man anteckna en ännu större nöd på landsbygden.
Efter officiella sovjetryska meddelanden, vilka bl. a. anföras i den
nämnda resolutionen, som antogs av det kommunistiska partiets
centralkommitté i Sovjetunionen, räknade man under våren 200,000
kollektiv, som i sig inneslöto 13 miljoner förutvarande enskilda
jordbruk. Tillsammans med de 4,000 statsgodsen omfattade kollektiven
två tredjedelar av den odlade jorden under det att de övriga 12
miljonerna bondejordbruk blott odlade en tredjedel därav.
Vad visa dessa siffror? Blott att man kan konstatera ett rent
kvantitativt resultat av kollektiviseringen. Med användandet av dra-
1 Kviring: "Generalplanens problem" i den ryska tidskriften Planovoje
Chosjaistvo 1930, nr 4, s. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
