Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 Händelser och spörsmål
gånger ha krav på en utvidgning av Landsorganisationens
understödsskyldighet till att även gälla s. k. anfallsstrider framställts och det hade nU
upprepats. Kongressen beslöt emellertid att det skulle förbliva vid status
quo, men med avseende på föreningsrättens skyddande förtydligades
hittills gällande bestämmelser på så sätt, att Landsorganisationen skall vara
skyldig att understödja förbund även i sådana fall då arbetsgivarna
visserligen icke vägra arbetarna rätten att vara organiserade, men motsätta
sig föreningsrättens konsekvens förhandlingsrätten och dennas konsekvens
kollektivavtalet.
Detta var den ena ändringen i Landsorganisationens stadgeförslag som
vidtogs. En annan gick ut på att antalet ledamöter i Landssekretariatet
skulle ökas från sju till nio, och slutligen skärptes bestämmelserna rörande
s. k. fri övergång för medlemmar från ett förbund till ett annat i så måtto,
att det uttryckligen sades ifrån, att förbunden icke under några
förhållanden få vägra övergång. Denna skärpning motiverades därmed, att inom
vissa förbunds lokalavdelningar, framför allt inom byggnadsindustrin,
hade man, under förevändning att arbetslösheten gjort sig särskilt starkt
gällande inom verksamhetsområdet, försvårat och rent av förhindrat
medlemmar från andra förbund att överflytta sitt medlemskap.
I samband med stadgerevisionen behandlade kongressen frågan om
förbundens skyldighet att erlägga avgifter till Landsorganisationen för
arbetslösa medlemmar. Man krävde att förbunden skulle befrias från denna
skyldighet, men kongressen kom till det resultatet att detta icke kunde låta
sig göra, eftersom det dels skulle få till följd en ökning av avgiften, som
för Snärvarande utgör kronor 4:80 per år för helt betalande och kronor
2:40 för halvbetalande medlem, och dels ställa säsongarbetarförbunden i
en gynnsammare ställning än övriga förbund.
Industriförbunds frågan var ävenledes föremål för livliga debatter. Man
klagade å ena sidan över att icke den av kongressen år 1926 framställda
omorganisationsplanen hade förverkligats i full utsträckning på grund tøv
vissa förbunds ovilja att medverka därtill; å andra sidan gjordes gällande,
att det vore nödvändigt att modifiera planen. Sålunda hemställdes, att
Gjutarförbundet skulle befrias från skyldigheten att uppgå i
Metallindustriarbetarförbundet. Ävenledes önskade man att ett särskilt förbund för
bilindustrins arbetare skulle bildas. Handelsarbetarförbundets styrelse
hade tagit sig illa vid, att de s. k. anställda — i privat tjänst anställda
icke kroppsarbetare — ha konsoliderat sina fackliga organisjatipner i eri
pendang till Landsorganisationen, benämnd De anställdas centralorganiáa-t
tion (Daco). Förbundsstyrelsen hemställde att kongressen skulle fördöma
denna organisation och ålägga sekretariatet »att med de medel, som stå
till buds, energiskt bekämpa sådana sammanslutningar». Det var framför
allt kontoristkåren som förbundsstyrelsen tänkte på. Kongressen beslöt
att återupprepa sitt uttalande från 1926, vari förbunden uppmanades att
i enlighet med organisationsplanen genomföra den s. k.
industriförbundsprincipen samtidigt som den ifråga om den av Handelsarbetarförbundets
styrelse väckta motionen och ett par andra detaljer remitterade ärendet;
till representantskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
