Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 437
Det av Fackföreningsinternationalens kongress i Stockholm antagna
eko-nomiskt-nårings politiska programmet liksom också samma internationals
socialpolitiska program godkändes utan något nämnvärt meningsutbyte.
I anslutning därtill uttalade kongressen sin anslutning till det beslut, som
Fackföreningsinternationalens kongress hade fattat om genomförande av
44 timmars arbetsvecka. Kongressen betraktade denna reform »såsom en
etapp till ytterligare förkortning av arbetstiden». I denna fråga uppstod
ganska livlig debatt, varvid yrkades, att kongressen skulle acceptera
40-timmarsveckan i enlighet med Socialistiska arbetarinternationalens och
Fackföreningsinternationalens gemensamma resolution, vilken avfattades
vid den s. k. Zürich-kongressen i början av innevarande år. Man var
över huvud taget mycket tveksam i denna fråga. Det underströks starkt
under debatten, att en ytterligare förkortning av arbetstiden sannolikt
icke skulle få någon större effekt med avseende på arbetslöshetens
bekämpande, men att man däremot genom att göra kravet på ytterligare
arbetstidsförkortning till ett propagandanummer lätt skulle kunna försvåra
strävandena art få till stånd en ratifikation av Washington-konventionen
och därmed omöjliggöra den i konventionen hävdade principen att
arbetstidens reglering skall förankras i en internationell överenskommelse.
Arbetslösheten hade givit upphov till icke mindre än 26 motioner, vari
hade framställts mer eller mindre långt gående och mer eller mindre väl
övertänkta krav på åtgärder till dess bekämpande. Bland annat hade
yrkats, art Landsorganisationen skulle gå till aktion i syfte att få
Arbetslöshetskommissionen ur världen. Detta yrkande ansåg sig kongressen icke
kunna bifalla, och den nöjde sig med att i enlighet med
Landssekretariatets hemställan besvara motionerna med ett uttalande, vari krävdes, ait
riksdagen och de kommunala myndigheterna i rikligare mått än hittills
måtte anvisa medel till understöd och allmänna beredskapsarbeten åt de
arbetslösa. Vidare krävde den, att de organ som handhava samhällets
åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, skola »tillämpa mindre
formalism och mera social förståelse i sitt ansvarsfulla värv». Slutligen
underströks kravet på lagstadgad arbetslöshetsförsäkring, varjämte de
förbund, som sakna arbetslöshetskassor, uppmanades att snarast upprätta
sådana.
f Rationaliserings frågan hade gjorts till föremål för endast en motion.
I denna hemställdes art Landssekretariatet skulle utreda, huruvida icke
inom Landsorganisationen en särskild avdelning borde inrättas för
bedrivande av studium rörande arbetsprocessens utveckling och i anledning
därav påkallade åtgärder från fackföreningsrörelsen. Sekretariatet skulle
vidare igångsätta en omfattande upplysningsverksamhet om
rationaliseringen och dess problem. Diskussionen om denna motion blev
anmärkningsvärt kortvarig. Kongressen gick tydligen ut ifrån såsom självklart, att
Landssekretariatet börda lägga större vikt vid att bistå fackföreningarna;
i deras strävanden att bevaka arbetarintressena i samband med
rationaliseringen och godkände ett av Landssekretariatet föreslaget uttalande, somi
utmynnade i en uppmaning till förbundens avdelningar att på respektive
arbetsplatser, eventuellt med hjälp av särskilda för ändamålet utsedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
