Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 Händelser och spörsmål
kommittéer, noggrant följa rationaliseringssträvandena och bevaka
arbetarnas intressen i samband med rationaliseringsåtgärdernas genomförande.
Förbundsstyrelserna uppmanades att uppdraga riktlinjer och lämna
direktiv samt att medelst ett rapportsystem införskaffa och sammanfatta
upplysningar rörande rationaliseringsåtgärderna inom deras respektive
verksamhetsområden. I detta sammanhang erinrades om den i lagen om
arbetarskydd föreskrivna arbetarombudsinstitutionens betydelse med
avseende på de risker, som rationaliseringen kan medföra för arbetarnas
trygghet och säkerhet i arbetet, och slutligen uttalade kongressen sin
anslutning till de resolutioner i rationalisermgsfriågan, som hade antagits
av den ekonomiska världskonferensen i Geneve 1927 och av de
internationella fackföreningskongresserna i Paris 1927 och i Stockholm 1930.
För första gången i Landsorganisationens historia gjofdes ett
principiellt uttalande rörande rationaliseringen. Detta erhöll följande lydelse:
»Rationaliseringen har betingats av den ekonomiska och sociala
utvecklingen. I sin tur har den blivit en av de kraftigast verkande
faktorerna på utvecklingen själv. Rätt uppfattad och praktiserad är
rationaliseringen ur näringslivets och folkhushållningens synpunkt sett lika
oundgänglig som ofrånkomlig. Även om det förhåller sig så, att den till sitt
väsende endast är ekonomisk, d. v. s. att största möjliga
produktionsresultat skall åstadkommas till lägsta möjliga kostnad och med minsta
möjliga kapitalinvestering, måste — om den skall kunna betraktas som i
verklig mening förnuftsenlig — syftet med densamma icke vara
uteslutande ekonomiskt utan fastmera socialt. Rationaliseringen måste med
andra ord utgöra ett led i strävandet art främja ett allmänt väl genonf
att möjliggöra bättre levnadsförhållanden och bidraga till att höja hela!
folkets ekonomiska och sociala standard. Nedbringandet av
produktionskostnaderna med hjälp av tekniska och organisatoriska åtgärder för att
förbättra och utveckla produktionen och distributionen av
förnödenhetsartiklar kan i och för sig vara lovvärt men erhåller en förnuftig mening
endast i den mån det sker av omtanke om det allmänna välståndet i
samhället.
Endast under denna förutsättning kunna arbetarna skänka
rationaliseringen i dess numera vedertagna bemärkelse sitt erkännande. Då
erfarenheten av rationaliseringssträvandena hittills givit vid handen, att
företagarna i regel framför allt se på sina egna privatekonomiska intressen
och ha föga eller intet sinne för de samhälleliga och ännu mindre taga
hänsyn till i vad mån dessa strävanden kunna medföra för arbetarnas
trygghet, hälsa och liv ödesdigra konsekvenser, framstår det som en
tvingande nödvändighet, att arbetarnas fackliga organisationer ägna denna
utvecklingsprocess sorgfällig uppmärksamhet och bemöda sig om att
förebygga de ur social synpunkt sett allvarliga faror, som hota arbetarna.»
Lantarbetarnas och skogsarbetarnas arbets- och organisations
förhållanden hade föranlett ett stort antal motioner, vilka emellertid icke kunde,
resultera i någon annan åtgärd än, att kongressen uppmanade
vederbörande förbund att i samförstånd med Landssekretariatet och
Landsorganisationens representantskap vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas er->
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
