Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Den socialistiska internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 Händelser och spörsmål
hägiga arbetarpartiet (I. L. P.), medan schweizaren Schmid förklarade
resolutionen vara alltför ljum för ett parti, som i likhet med det!
schweiziska »står på klasskampens grund och fortsätter kampen för
avrustningen genom att vägra militärkrediter». Till de missnöjda
sällade sig även det lilla judiska partiet Bund i Polen, sö(m blott tillhört
internationalen några månader, men på denna kongress troget gjorde
sällskap med I. L. P. Efter inlägg av Albarfda, Holland, Deutsch,
Österrike, Hilquit, Amerika, Turati, Italien, Baker, England, Marie Juchacz,
Tyskland, samt Alsing Andersen, Danmark, som gav en redogörelse för
den danska regeringens nedrustningsförslag, antogos resolutionerna med
överväldigande majoritet, nämligen 304 röster mot 5. Minoriteten
utgjordes av I. L. P. samt Bund och diet s. k. oavhängiga socialistiska
partiet i Polen. Schweizarna nedlade sina röster.
Den lilla opposition, som sålunda konstituerat sig i
avrustningsfrå-gan, höll sig sedermera ungeför oförändrad under kongressens gång.
Den framträdde sålunda även under diskussionen om de aktuella politiska
problemen, vilken inleddes av österrikaren Otto Bauer genom ett mästerligt
anförande. Bauer hade här att refererja det politiska utskottets
resolutionsförslag, som väsentligen rörde sig omkring den tyska demokratins
problem. Resolutionen skildrar det nationalistiskt-fascistiska hotet mot.
den tyska staten, vid tidpunkten för kongressen särskilt aktuellt genom:
den till den 9 augusti utsatta folkomröstningen i Preussen, och farorna
för hela Europa av detta hot, samt övergår därefter till att kräva ett
internationell kreditaktion till det tyska näringslivets räddning.
Internationalen uppställer som sitt krav att denna stödaktio,n skall lämnas utan
förödmjukande politiska villkor samt framför därefter sina strax efter
fredsslutet formulerade krav på en revision av krigsskulds- och
skadeståndsbestämmelserna. Däremot frambäres icke en omedelbar fordran
på en revision av fredsfördragen. Bauer torde ursprungligen ha önskat
detta, men utskottets majoritet samlades omkring den meningen att
revisionen icke kan företagas £ ett Europa, som står under inflytande;
av uppjagade nationalistiska lidelser utan bör uppskjutas till en
tidpunkt, då socialdemokratien förvärvat större medbestämmande i de
främst berörda länderna. Som ett principiellt önskemål upptog
resolutionen dock »en fullständig annulering av krigsskulderna och skade*
ståndens begränsande till ersättning för materiella skador, som
tillfogats civilpersoner i krigszonerna». En »gradvis och fredligt» skeende
revision av fredsfördragen skall, säges det i resolutionen, ske med
syftet att »tillförsäkra alla folk fullt likaberättigande inom folkens?
fredliga gemenskap, självbestämningsrätt i ett fredens Europa samt
skydd och kulturell självförvaltning för deras nationella minoriteter».
Resolutionen innehåller i sina sista satser en bekännelse till demokratien,
men det heter även att om den organiserade arbetarklassen berövas
demokratiens grund för sin kamp »då återstår för arbetarklassen ingen
annan utväg än att mot fascismens våld resa alla de maktmedel, över
vilka den förfogar».
Bauer betecknade det tyska problemet som kärnfrågan; i demokratiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
