Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Den socialistiska internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 443
nuvarande kris. Om vi, sade han ungefär, vilja bevara möjligheterna
för en fredlig utveckling och social omdaning, då är den första plikten
att återskänka det tyska näringslivet dess förmåga att fungera. Om
detta icke sker hotas Tyskland av växande nöd och arbetslöshet samt
i -dess spår av en nationalistisk-fascistisk kraftansvällning, som kan
spränga republikens gränser och leda till diktatur. En av de tyska
socialdemokrater, som just nu står i centrum för partiets politik, Rudolf
Breitscheid, gav ett för alla begripligt vittnesbörd om att Tysklands
socialdemokratiska arbetare utkämpa sin svåra kamp i klart medvetande
om vad ett sammanbrott för den tyska republiken skulle betyda föf
händelseutvecklingen i världen, och det var en omisskännlig patetisk
underton i hans tack till kongressen för den solidaritetsyttring med
de tyska arbetarna, som resolutionen utgjorde. Léon Blum, Frankrike,
belyste en annan sida av problemet då han gick in på ott
förhandsbemötande av det klander, internatiojnälen måste möta då den anropar
de kapitalistiska regeringarna om kreditstöd till det tyska näringslivet,
ett klander, som sedermera i vissa länder enstämmigt framförts från
både konservativt och kommunistiskt håll. Vi se, yttrade Blum, i den,
nuvarande världskrisen ett ideologiskt sammanbrott för kapitalismen.
Kapitalismens oförenlighet med frihet och välstånd för alla har än en’
gång uppenbarats med levande klarhet. Men i sitt aktuella skick
erbjuder denna kris icke bilden av en sådan utvecklingsfas ino,m
kapitalismen, vilken kan föra direkt över till ett kollektivistiskt produktions.*
system. En krasch inom det tyska och i andra hand även andra
europeiska länders näringsliv skulle icke innebära ett hot mot den
kapitalistiska produktionsoiidningen, men tillfoga arbetarklassen namnlösa
lidanden. I kriser som denna är det produktionsmedlens hittillsvarande
ägare, som stärka sin makt och öka sin rikedom (åtminstone om de
betraktas som klass, icke som individer), medan offren få gäldas av
arbetarklassen. Därtill kommer att läget i Mellaneuropa ovillkorligen
utpekar nationalism och fascism som de krafter, vilka skulle framgå
som segrande ur en katastrof. På grund av detta står infternationalen
ingen annan utväg tillbuds än att av regeringarna begära åtgärder föf
återställande av de skador, som åstadkommits genom sviktandet av det
system de själva hylla, åtgärder, som kunna återställa de normala
förhållanden, under vilka arbetarklassen förmår befästa och utveckla sitt
inflytande i riktning mot det nuvarande produktionssystemets ersättande
med ett annat.
Det kunde icke fördöljas att oppositionens talesmän gjorde en siäl
figur, då de efter denna uppläggning skulle motivera sitt motstånd mot
resolutionen, På nytt gick I. L. P., i elden, ledsagat av en representant
för Bund från det olyckliga Polen, vilken, då han förklarade lösningen
ligga i att arbetarklassen omedelbart tager makten, utgjorde ett levande
exempel på det bristande verklighetsunderlagjet i en dylik paroll. Från1
I. L. P. gjordes ett försök till kritik mbt den tyska socialdemokratiens
politiska taktik, vilket föranledde Wels till en replik, som verkningsfullt
ställde mot varandra förhållanden^ i det trots krisens allvar av fascism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
