Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
30. 9. 31.
SVERGES RIKSBANK HAR BEFRIATS från skyldigheten
att inlösa sina sedlar med guld. Vårt land har alltså gått samma
väg som England en vecka tidigare. Guldmyntfoten är satt ur
funktion och ett nytt utgångsläge skapat för hela diskussionen om våra
ekonomiska problem. Det kan inte sägas, att detta utgångsläge är
klarare, snarare tvärtom, eftersom den svenska valutans värde både
i utlandet och här hemma kommer att bero på många flera och
kanske oberäkneligare faktorer, än då kronan på gott och ont var
sammankopplad med guldet och måste dela dess Öden. Men om läget
inte är klarare och inte ofarligare, är det i alla händelser friare. Vad
framtiden skall bära i sitt sköte blir på alla håll, där man klippt av
den omedelbara och otänjbara förbindelsen med guldet, i mycket
högre grad än förut en fråga om människornas eget förnuft och
kraft att förstå och påverka det ekonomiska händelseförloppet.
ATT GRÅTA ÖVER DET SOM HÄNT gör föga nytta, även
om det funnes lust därtill. Men förmodligen ha de allra flesta av
dem, som en gång slagits för att vårt land skulle vända tillbaka till
guldmyntfoten, och som även under de senaste veckornas
påfrestningar hoppats på dess bibehållande, en stark känsla av att
guldmyntfoten sådan den i praktiken gestaltat sig särskilt de sista åren, varit
en ganska blandad välsignelse. Då Europa efter kriget och kriserna
vände tillbaka till guldmyntfoten var det för att därigenom skaffa
sig ett skydd mot inflationens eller penningförsämringens faror, som
man i så rikt mått hade fått erfarenhet om. Riskerna av ett
våldsamt prisfall, d. v. s. deflation eller ökning av pengarnas köpkraft,
hade man visserligen också lärt känna redan under den svåra krisen
1920—22. Men dels betraktades detta prisfall på de flesta håll som
en direkt och nödvändig följd av den föregående prisstegringen, en
ofrånkomlig och kanske rättvis vedergällning för inflationstidens
ekonomiska utsvävningar, dels tyckte man sig i själva deflationskrisens
hårdhet ha en garanti för att de som hade världens penningpolitik
och guldpolitik om hand, skulle göra allt för att hindra en
upprepning. De sista årens utveckling har väsentligen rubbat denna tro på
29 Tiden N;r S, /çjf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
