Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialpolitik och socialism 473
ver dem oemotståndligt i tur och ordning över i socialpolitikens
armar. Och för övrigt, även en politiker är människa, och tvärs
igenom program och doktriner går detta drag av mänsklighet, som
gör att individen faller till föga inför nöden i världen. Teorier ha
som bekant också en viss benägenhet att jämka på sig med hänsyn till
den praktiska politikens krav, och det är betecknande, att man på
liberalt håll i våra dagar tycks vara angelägen om att fria den
klassiska liberalismens teoretiske skapare från misstanken att stå
främmande för ett socialpolitiskt betraktelsesätt.
Liberalismens princip är den absoluta friheten, varur på något
underbart sätt härledes den starkares rätt att under alla förhållanden
disponera, vad han kan komma över under formellt lagliga former.
Det är förunderligt, vad denna tanke gått även den moderna
människan i blodet. På annat sätt torde man icke kunna förklara det lugn
och den självbehärskning, varmed även socialt varmhjärtade
människor uppträda inför nöden och orättvisorna i samhället. Den
socialpolitiska principen däremot går ut på att garantera en viss
minimistandard, under vilken ingen får sjunka. Om det behövs, har
samhället rätt att med legalt tvång upprätthålla denna standard och att
göra de ingrepp i privat egendom och privat företagsamhet, som äro
nödvändiga härför.
Från socialistiskt håll har man invänt å ena sidan, att den
socialpolitiska utvecklingen ej står i överensstämmelse med en socialistisk
syn på samhällsomdaningen och å andra sidan, att man i det
kollektivistiska samhället icke skulle ha behov av sådana åtgärder.
Socialismen bygger på ett växande missnöje, grundat på en social och
ekonomisk disharmoni. Socialpolitiken är, säger man, både till
tendens och verkningar en strävan mot social harmoni. De klassiska
nationalekonomerna införde detta begrepp i sitt socialekonomiska
resonemang, och bakom den ekonomiska liberalismens laisser-faire
politik ligger tanken på en högre form av jämnvikt mellan de stridiga
intressena. Resultatet blev emellertid icke vad man väntat. Den
fria konkurrensens samhälle utmynnade i ett allas krig mot alla, och
harmonilärans arvtagare blev i själva verket den klasskampsbetonade
socialismen. Det är sant, att Karl Marx bygger på
intressekonflikterna och inte på intressegemenskap, han ser mänsklighetens historia
som en historia om klasstrider. Men så snart framtidsperspektivet
lyser fram i hans förkunnelse, träder harmoniläran klart till synes.
"Vissa sociala företeelser bli det naturliga resultatet av vissa pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
