Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialpolitik och socialism 475
rin, som alltemellanåt mer eller mindre förklädd går igen i den
ekonomiska diskussionen, med en köpkraftsteori, som ytterst går ut på
att genom en högre lönestandard bland arbetarna stärka köpkraften,
öka konsumtionen och därigenom giva näringslivet ökade
utvecklingsmöjligheter. Som man ser ligger här närmast en motivering
för en mera utpräglad harmoni på dessa områden.
Den industriella demokratin har av arbetarna själva i icke ringa
grad uppfattats som ett led i en medveten strävan att fostra massorna
för kommande uppgifter inom de socialiserade företagen. Men detta
har icke i någon mån ansetts stå i motsättning till dess mera aktuella
uppgifter att tillförsäkra företagen arbetarpartens intresse och
medverkan för effektivitet i företagens skötsel.
Åttatimmarsdagens genomförande i sin tur innebar en social
avspänning, och arbetarnas ökade skolning har i sin tur fört med sig
större insikt och ett positivt intresse för själva arbetsprocessen. På
denna senare punkt ligger kanske den mest uppseendeväckande
nyorienteringen inom modern arbetarrörelse. Arbetsplatsen betraktas
icke längre som ett nödvändigt ont, från vilket man helt avkopplar,
när fabrikspipan ljuder. Den växer mer och mer in i medvetandet
som den gemensamma utkomstkällan, vilken skall bringas att giva
bättre utbyte och tjäna gemensamma intressen.
Gå vi från detta över till den politiska sidan av arbetarrörelsen,
så äro dessa tendenser mot harmoni om möjligt ännu mera
framträdande. Varje åtgärd, som går ut på att avlägsna ett
missförhållande, rycker därmed också undan grunden för ett motsvarande
missnöje. Om arbetarnas representanter i ledningen för staten eller
kommunen under upprepade perioder burit ansvaret för vidtagna
åtgärder, så har detta helt naturligt skapat ett personligt intresse för
sådana uppgifter. Man önskar inte i första hand bryta sönder den
apparat, man i stor utsträckning själv varit med om att bygga upp,
man strävar i stället efter att inifrån skapa om institutionerna för
att på denna väg nå den sociala harmoni, varåt man syftar.
Man kan mycket väl tänka sig en socialistisk regering som ett
led i en våldsam revolutionär taktik. Man har i en sådan ställning
lättare att ställa saken på sin spets och mana fram det borgerliga
samhällets sista resurser. Men även här vill det synas, som om de
stora arbetarmassorna i första hand krävde en omedelbar lättnad på
de punkter, där en sådan är möjlig", och regeringsmakten i arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
