Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 Ernst Jungen
nas händer har hittills närmast utnyttjats för att fullfölja den sociala
reformpolitik, vars verkningar bliva av socialt utjämnande karaktär.
I samband härmed skall visst inte förbises, att en annan fara ligger
på lur i detta avseende. En högre grad av insikt och ett växande
intresse för de praktiska arbetsuppgifterna föra ofta med sig en
tendens till mättnad och en revolutionär avtrubbning, men det är en
annan sida av saken, som icke gäller socialpolitiken mer än övriga
områden av det sociala nydaningsarbetet.
Dessa exempel skulle kunna mångfaldigas, men det anförda torde
vara tillräckligt för att belysa påståendet, att socialpolitikens
utge-staltning i det moderna samhället icke står i motsättning till
arbetarrörelsen, sådan den utformats under de senaste årtiondenas
praktiska politik i stat och kommun eller till de arbetsmetoder, som växt
fram under de fackliga striderna. Genom att på detta sätt tilldela
den en viktig roll i en socialistisk samhällsomdaning, bereder man i
själva verket också fackföreningsrörelsen en framstående plats inom
denna, något som med ett äldre betraktelsesätt knappast var möjligt.
Fackföreningsrörelsens socialpolitiska verkningar framträda ännu
mera påtagligt i samma mån som den lyckas höja en genomsnittlig
lönenivå utöver en nödvändig minimistandard och i vissa fall utöver
ett givet marknadsvärde. Där har den privatkapitalistiska
intressesfären överskridits, och fackföreningsrörelsens socialpolitiska
karaktär dominerar. I tider av stor arbetslöshet med därav följande
förskjutning beträffande tillgång och efterfrågan på arbetskraft
framträder denna sida mera tydligt om fackföreningarna lyckas hävda
en tidigare vunnen lönestandard.
Av detta framgår också, att fackföreningsrörelsens förmåga av
konsekvens, nydaning och utveckling förr eller senare just på detta
fält kommer att sättas på sitt hårdaste prov. Låt oss antaga, att
den i ett konsekvent hävdande av t. ex. åttatimmarsdagen, en viss
lönestandard eller andra socialpolitiska framsteg närmar sig det
stadium, där det privata företaget saknar möjlighet att uthärda i
konkurrensen. Vad skall den göra? Skall den släppa efter på sina krav
och på den allmänna socialpolitiska standard, som kanske redan
uppnåtts, eller skall den driva sin politik därhän, att ramen för den
privata företagsamheten spränges? Endast frågeställningen visar,
vilka perspektiv som här öppna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
