Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Elis C:son Flodh: Militaristisk "försvarsorganisation" eller socialistisk fredsorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Elis C:son-Floáh
majestät! En miljonarmés uppmarsch kan inte improviseras. Öm
ers majestät insisterar på att föra hela armén österut, så kommer ers
majestät endast att ha en förvirrad hop beväpnade karlar i
oordning, utan förplägnad." Kejsaren befallde icke dess mindre en om
ock obetydlig förändring av arméns uppmarsch. Moltke skildrar i
sina "Erinringar" hur han kände det.’
"Jag kände mig, som om mitt hjärta skulle brista. Återigen
förelåg faran att vår uppmarsch skulle bringas i förvirring. När jag
kommit hem, var jag nedbruten och grät tårar av förtvivlan... Så
satt jag i dyster stämning overksam- i mitt rum, till dess jag klockan
elva på kvällen åter blev befalld till H. M,:t." Kejsarens order
berodde på ett misstag och Moltke slutar: "Jag har inte kunnat
övervinna intrycken av denna upplevelse. Någonting var förstört inom
mig, som inte åter kunde uppbyggas, tillit och förtroende voro
rubbade."
Krigsmaskineriet hade tagit ledningen över konstruktören. Den
dyrbara leksaken hade sin egen "vilja", sin egen logik. Den
erfarenheten gjorde flera än Moltke — och endast bristande beläsenhet eller
ungdomligt lättsinne kan komma en människa att så där utan vidare
jämställa en moderna "krigsmaskin" med en revolver. Den berömda
"realpolitikern" har tydligen sina fällor, den också.
Den "isolerade avrustningen" — ett oriktigt uttryck, Lindström
anför själv Tyskland, Österrike, Bulgarien och Ungern som mer eller
mindre avrustade — kan inte avfärdas med några godtyckligt valda
citat. Det enda citat, Lindström anför i detta sammanhang, man kan
ge sitt stöd, är hr Engbergs påstående, att "så länge alla vänta på alla
sker intet" — d. v. s. i avrustningssyfte, i motsatt syfte sker nog ett
och annat. Engbergs sats vilar på en gedigen historisk erfarenhet.
Lindström har inte och kan svårligen peka på något historiskt faktum,
som ger vid handen att någonting skett utan att först en människa
gått före med en fackla i handen och visat de andra vägen. I
spetsen för de religioner, som nu omfatta miljoner och åter miljoner
själar, gick en man och stakade ut stigarna. Denne ende följdes av
några få och dessa i sin tur påverkade andra och fingo efterföljare.
— Förfäktades inte socialismen, vår tids mäktigaste folkrörelse, i vårt
land till en början av en ensam man, som svängde den nya tidens
fana över sitt huvud? Jag undrar hur det skulle ha sett ut i landet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
