Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Olle Flodman: Värdeproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4% Olle Blodman
fönutsättning att detta förhållande är fullt harmoniskt inträffar att
ett i två olika yrken nedlagt arbete, sam i stort sett kan anses lika
kvalitativt, erhåller samma värdering. Det är i allmänhet mera en
slump om detta lyckliga förhållande någonsin inträder, -ehuru
anpassningssträvandena hos såväl konsumtion som produktion inom
bytessamhället äro »sådana, att de ha en. inneboende tendens att
fram-skapa detsamma. Annorlunda ter det sig vid fastställandet av det
subjektiva värdet av två ting, för egenhushållaren t. ex., som
producerar två varor för egen räkning. Han har inom sig själv ständigt
kontrollen över konsumtion och produktion, så att det för honom är
möjligt att avbryta produktionen av vardera varan vid den rätta
punkten. Vi skola därför undersöka hur han beter isig för att f
rami-iställa två varor, som per enhet kräva olika arbetstid och huru därvid
förhållandet mellan värde och uppoffrad arbetstid kommer att
utbilda sig.
Först och främst en anmärkning. En person använder t. ex. en
arbetstimme per enhet vid produktionen av en vara och tillverkar
så många enheter därav att gränsnyttan kan betecknas med t. ex.
ett, varvid naturligtvis även enhetsvärdet kan betecknas med ett.
Om han sedan använder två timmar per enhet vid produktionen av
en annan vara är det tydligt, att han måste avbryta dess produktion
redan då dess gränsvärde sjunkit till två, ty om han fortsätter längre
får ju varje arbetstimme ett lägre värde än vid produktionen av
den förra varan, vilket icke kan vara förenligt med hans intresse, då
givetvis hans strävan går ut på att erhålla precis samma nytta ur
varje arbetstimme. Varom icke, om en arbetstimme lämnar större
nytta och en annan mindre, har ju den som lämnar den mindre
nyttan använts på ett otillfredsställande sätt. På samma sätt måste han
avbryta produktionen av en tredje vara, som kräver tre timmar per
enhet, vid gränsnyttan tre o. s. v. Om nu arbetstiderna för t. ex.
de två första varorna divideras med varandra å ena sidan samt å
andra sidan deras gränsnytta erhålles i båda fallen y2. Man kan
således bilda en ekvation av kvoterna mellan den för två
varuenheters produktion erforderliga arbetstiden samt deras gränsnytta, då
produktionen bedrives i sådan utsträckning, att varje arbetstidsenhet
utnyttjas på mest effektiva sätt. Detta kan kort uttryckas så, att två
varors arbetstid och gränsnytta under de givna förhållandena äro
proportionella samt om enhetsvärdet utbytes mot gränsnyttan, arbetstid
oth enhetsvärde äro proportionella. (I den kapitallösa produktionen.)
Denna sats, som är av fundamental betydelse för värdeläran, tarvar
intet bevis. Den är självklar, odisputabel, helt överensstämmande med
människans intressen och bästa. Den är ett axiom.
Vi återgå nu till egenhushållaren och antaga att vår nybyggare
både jagar och fiskar för egen räkning. Huru många fåglar
kommer han att skjuta och huru många fiskar kommer han att fånga,
är då frågan. Han bedriver icke sitt arbete med tanke på någon
annan, utan blott i enlighet med sina egna önskemål, vilka han själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
