Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från läsarna SÖ9
begreppen t. o. m. på ställen där denna tillspetsning var mindre befogad,
ja nästan av ondo, tydligen i avsikt att göra det sagda mera begripligt
men också för att framhäva avståndet till övriga mer eller mindre
»ljumma» åsikter. Syftet är alltså fullt uppenbart. Det gäller att göra
agitation för en ny socialistisk lära — och då går det icke att spara på
krutet, när man vill poängtera skillnaden och framhålla finesserna
i den nya förkunnelsen- Man bör även besinna, att Marx’ huvudintresse
dittills varit och fortfarande var filosofi — lärjungeskapet till Hegel var
ingen tillfällighet! — hans sinne för det systematiska, för det metodiska,
för logiken, den kritiska skärpan, det nyktra och kallblodiga refererandet,
de djupsyftande men på närliggande företeelser aktualiserade
reflexionerna — allt predestinerade honom till att bliva den realismens mästare
han obestridligen är (möjligen, kanske troligen driven dithän även av
begäret att så tydligt som möjligt markera oppositionsställningen gent
emot utopisterna). Slutligen var Marx framför allt samhällskritikern,
ehuru han för de flesta väl snarast framstått såsom samhàllsförbättraren
(en ställning, som Marx själv helt säkert var rädd för att intaga, då han
ju då kunde tänkas bliva förväxlad med »kvacksalvarna»). Hans
huvuduppgift blev att skapa åt det arbetande folket en plattform, som tålde
att stå på. Han lade grunden till ett genomtänkt idésystem, vars bärighet,
just var dess stora saklighet. Tiden krävde detta offer, men just den
omständigheten, att Marx sorgfälligt höll sig på marken och — ehuru med
vissa överdrifter — talade om endast sådana saker, som han kunde
bevisa — oavsett vad senare forskare sagt om dessa bevis — har gjort att
hans livsverk gått till eftervärlden med delvis oförändrad aktualitet.
Nu kommer de Man och vill undergräva vår tro på denna vår hittills
störste och främste »profet»! Och med vilka argument? En tendentiös
skrift om — psykologi: »Socialismens psykologi»! Varför just psykologi?
Därför att Marx underlåtit att briljera med detta fina och mångtydiga
ord! (... måhända delvis därför att den psykologiska forskningen är
relativt ny som »vetenskap». Marx var annars långt ifrån blind för
människornas inneboende krafter, men han har gett företeelserna andra för
tidens folk mera förståeliga namn. När t. ex. Marx säger, att
klasskampen är ett resultat av utsugningen, så är detta för de Man en alldeles
för enkel förklaring. Det bör i stället heta så här: »Arbetarklassen
kämpade, innan den visste. Klasskampen är ej född av klassmedvetandet, utan
detta av klasskampen och denna i sin tur av klassmissnöjet.
Arbetarklassen kämpar ej, emedan den anser sig utsugen, utan den anser sig utsugen,
emedan den kämpar. Utsugningsteorin är frukten av en kamp, som är
sprungen ur affekterna, ej ur tänkandet») Tendensen är så klar som
helst, de Man har velat skapa en motvikt mot Marx’ »materialism»
(vilken han av en eller annan anledning »blivit trött på»). Överdrifterna,
tillspetsningen av begreppen, förenklingen av problemställningen: »antin*
gen — eller»! — allt går igen! Liksom Marx tog bestämt avstånd från
den utopiska socialismen — vilken han också genom sin aggressivitet och
sakliga argumentering drev tillbaka till en skamvrå, varur den i vår tid
knappt vågar titta — försöker de Man med en storslagen gest, värdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
