Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 Från läsarna
vill emellertid framhålla, att det avgörande ligger djupare än blott i
individuella lust- och olustförnimmelser). Marx’ sätt att se och de Man’s
sätt att se skilja sig icke beträffande resultatet men väl när det gäller
bedömandet av anledningarna till detta resultat. Och dock ha givetvis
båda rätt; de endast se olika på precis ett och samma sakförhållande.
De komplettera varandra således, på ett synnerligen lyckligt sätt,
varför de Man’s kategoriska »antingen — eller» endast är att beklaga. Marx
har i sin strävan att vara saklig, i sin åstundan att skapa ett oantastbart
faktiskt underlag för sina teorier skattat väl mycket åt det yttre och för
alla synbara. Hans tankes verk är en reslig monumentalbyggnad, vars
yttre skönhet och genialiska konstruktion man har all anledning att
beundra, men vari man saknar en del av inredningen. De Man hade varit
mannen att delvis fylla denna brist men föredrar att gå sina egna vägar.
Likväl torde den psykologiska forskningen snarare ha ytterligare styrkt
den marxistiska samhällsuppfattningen än vederlagt densamma. De Man
förnekar liksom Petrus sin Mästare, men ivern, varmed han gör detta,
stämmer andra till eftertanke. Där de Man stirrat sig blind på yttre fakta
och enligt egen åsikt resolut givit sig ut på trons gungfly, där se andra
så mycket klarare sambandet mellan just dessa fakta och den tro, de Man
nu säger sig omfatta. De äro oskiljaktiga, den solida grunden, fakta,
och tankebyggnaderna; de växla väl i form men aldrig i sak.
Ser man Marx’ materialistiska historieuppfattning mot bakgrunden av
tidsläget när den kom till, förstår man bättre Marx’ allt överskuggande
realism, hans förkärlek för fakta och åter fakta. Utopisterna hade
undergrävt förtroendet för den socialistiska tanken: den tidens s. k. »socialister»
famlade mest i blindo och litade på försynen lika mycket som på
»människornas goda vilja». Det var som motvikt mot detta »svävande i det
blå» som Marx fullbordade sin »jordbundna», »vetenskapliga socialism».
Med förkärlek tog han sina motiveringar ur verkligheten; där andra
endast haft tro till sitt förfogande där bevisade han med fakta; där andra
endast hoppades uttalade han sin förvissning, och grundmurade denna
förvissning genom fastställandet av ytterligare fakta. Han vände bakfram på
alla värden — en reningsprocess, som helt säkert var nödvändig och
motiverad genom tidsläget. Det är förklarligt att han — helt säkert avsiktligt
— underlät att trycka på människornas inre bevekelsegrunder, när han
ville poängtera miljöns inflytande och det dialektiska i
samhällsutvecklingens yttre förlopp. Man bara ställer sig förvånad över att de Man, som
säger sig söka förklaringen till människornas göranden och låtanden i
själslivet, ej varit skarpsynt nog att analysera människan Marx på samma
sätt. Han hade knappast behövt leta efter argument, ty det är i
överdrifterna i Marx’ materialistiska historieuppfattning, hans
utarmning-och katastrofteori, man lättast märker tendensen — den att just vilja
vara en motvikt mot den utopiska socialismen, den att just vilja vara en
absolut motsats till den tidens »socialistiska» kvacksalveri och ekonomiska1
vidskepelse. Kommunistiska Manifestet t. ex. är en typisk stridsskrift.
Inga kompromisser: oförsonlig kamp, absolut utarmning, katastrof — hårt
mot hårt! Man märker en genomgående förstoring och tillspetsning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
