Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Karl Kautsky: Erfurterprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artikel talade om den marxistiska skolan, skrev Engels till mig, att
jag hade föregripit tiden.
Men dock var den redan i tillblivelse. En rad socialister —
teoretiker och praktiker — hade då redan börjat att medvetet omfatta och
utbreda Marx’ lära. Så var fallet med de redan nämnda Guesde och
Lafargue i Frankrike, Hyndman och Bax i England, Plechanov och
Axelrod bland ryssarna, Bernstein och mig själv i Tyskland. Den
minsta framgången hade de engelska marxisterna. De båda nämnda
ha själva aldrig lyckats komma fram till en konsekvent marxism.
Ännu i dag är antalet marxister i England ringa, och deras meningar
skilja sig ofta mycket från deras kontinentala kamraters.
Också i Frankrike stötte den marxistiska metoden på stora hinder.
De djupaste rötterna har marxismens teori väl slagit hos de
intellektuella ryssarna. Men bland massorna har den marxistiska teorin
och den proletära klasskampen gentemot den kapitalistiska
utvecklingen trängt djupast in i de tysktalande länderna.
Allt detta hände under de svåraste yttre omständigheterna, under
socialistlagarna, vid vilkas tillkomst den tyska socialdemokratin ännu
var omarxistisk, men vid vars upphävande den var marxistisk.
Bredvid kampen mot polisen förde partiet samtidigt också en strid för
principiell klarhet. Detsamma hände visserligen samtidigt också i
Ryssland och i Österrike. I det senare landet följde man då för tiden
helt de tyska spåren.
Då efter undantagslagarnas ödeläggelse och partisplittringen det
socialdemokratiska partiet nyorganiserades, i Hainfeld i slutet av
dec. 1889, då stod man redan på marxistisk grund, då var partiets
ledande kraft, Viktor Adler, en medveten, konsekvent marxist. Det
visade också programmet, som man förelade kongressen och som
denna antog.
Dess marxistiska karaktär var emellertid ännu inte så utpräglad,
att det var epokgörande. Det kunde den så mycket mindre vara som
den österrikiska rörelsen ännu var liten och därför rönte ringa
beaktande från de andra socialistiska partiernas sida.
Helt annat var det med den tyska socialdemokratin. Den hade
blivit det mäktigaste av de socialdemokratiska partierna i hela
världen. Den hade fått kraft att besegra järnkanslern, inför vilken
Europa darrade, och att bryta sönder socialistlagarna. Det hade dock
lyckats dem att inom tre år fördubbla sitt röstetal (763,000 år 1887
och 1,427,000 år 1890), och att tredubbla sitt mandattal. (11 år 1887
och 35 år 1890.)
Då det segerrika partiet nu grep sig an med att ge sig ett nytt
program återverkade detta på hela världen. Och då detta program
blev utpräglat marxistiskt, övertog därmed marxismen den
teoretiska ledningen inom den internationella socialdemokratin.
Mellan kongressen i Le Havre, till vilken Marx hade gjort utkast
till det franska partiprogrammet, och kongressen i Erfurt lågo 11 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
