Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Karl Kautsky: Erfurterprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om någon mot förmodan skulle ha intresse av att se vilka
ändringar, som gjordes, så kan man jämföra mitt förslag, sådant det finnes
avtryckt i Neuen Zeit (IX: 2 s. 825—26) med den avfattning, i
vilken programmet antogs. Däremot vill jag varna för att man
betraktar den formulering som min, vilken i erfurterkongressens
protokoll återfinnes såsom "Förslaget från Neuen Zeits redaktion i
Stuttgart" och som är försedd med otroliga och nästan obegripliga
"rättelser".
Programkommittén antog slutligen förslaget enhälligt efter vissa
omredigeringar. Liebknecht refererade inför kongressen
kommitténs arbete, fast han var en smula kränkt över att partistyrelsens
förslag skjutits åt sidan, och kongressen antog förslaget enhälligt och
— utan debatt. Skulden därtill var icke brist på intresse utan det
beklagliga faktum, att kongressens mesta tid åtgått för behandling
av interna skiljaktigheter, som hotade partiets enhet och enhetlighet:
meningsskiljaktigheter åt höger till med Vollmar, som man beskyllde
för statssocialism, och åt vänster med de unga, för vilka partiet
icke syntes tillräckligt revolutionärt. Många av dessa unga hamnade
sedermera hos anarkisterna, andra blevo mer och mer skeptiska
gentemot partiet eller övergingo till och med till det borgerliga lägret.
Men hos det stora flertalet gjorde erfurtertvätten god verkan och de
blevo duktiga partiarbetare.
Gentemot dessa påträngande inre stridigheter kom behandlingen
av partiprogrammet till korta, men en debatt skulle heller knappast
ha kunnat bjuda några nya synpunkter. I hela den diskussion om
programmet, som fördes i pressen, på mötena före kongressen och i
programkommittén märktes ingen principiell gensaga mot den
marxistiska uppfattning, som det gav uttryck åt.
Därför förefaller det desto egendomligare, att efter få år en mycket
skarp kritik från de egna leden dök upp mot hela den marxistiska
tankebyggnaden och därmed också mot erfurterprogrammet. Den
var den rörelse, som fick namnet revisionismen och som leddes av
män, som själva aktivt medverkat till erfurterprogrammets skapande.
Det berodde icke på någon inre hållningslöshet hos dessa män utan
på att världen omkring dem förändrats.
Då Marx skrev "Kapitalet" rådde inom den kapitalistiska
produktionen ännu fri konkurrens och frihandel. Den utvecklade sig i ett
regelbundet kretslopp med goda tider och kriser, som återkommo
med ungefär tio års mellanrum.
Så kom krisen år 1873, som icke omedelbart följdes av ett
ekonomiskt uppsving. Den varade länge och var så svår, att kapitalismens
slut syntes närma sig. Då krisen dock till slut övervanns i början
på nittiotalet trädde i dess ställe en likaledes tämligen lång period av
goda tider. De hade emellertid sin grund i en helt ny gestaltning
av kapitalismen. I stället för den fria konkurrensen hade kommit
karteller, i stället för marknadens erövring genom frihandel hade
kommit skyddstullspolitiken och koloniala erövringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
