Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Karl Kautsky: Erfurterprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kapitalismen tycktes helt och hållet förändrad och det på ett sätt,
som var fördelaktigt för proletariatet, ty under de goda tiderna
stego lönerna, vunno fackföreningarna i styrka och gick
arbetslösheten betydligt tillbaka. Med dessa förutsättningar uppstod
revisionismen, d. v. s. den meningsriktning, som betraktade väsentliga
stycken i Marx’ Kapitalet och alltså också i erfurterprogrammet som
falska eller gammalmodiga.
Länge varade striden mellan kritikerna och försvararna av Marx’
lära. Den var ännu icke avslutad, då de långvariga goda tiderna
togo ett slut. Kriser kommo åter (1901, 1907) med arbetslöshet och
alla de företeelser, som Marx i Kapitalet hade upptäckt i sina
djupaste sammanhang. Varken karteller eller skyddstullar eller
kolonialpolitik ha upphävt de av Marx upptäckta ekonomiska lagarna
utan de gjorde sig allt fortfarande gällande.
Och hur har inte sedan världskriget det kapitalistiska systemet
skärpt verkningarna?
Man kan t. ex. se på de båda avdelningar i erfurterprogrammet,
som icke leda sin upprinnelse från mitt förslag utan togos från
partistyrelsens med några redaktionella ändringar, vilka jag för övrigt
gärna accepterade:
"Allt större blir proletärernas antal, allt jättelikare de överflödiga
arbetarnas armé, allt skarpare motsatsen mellan utsugna och utsugare, allt mera
förbittrad kampen mellan bourgeoisi och proletariat, vilken delar det moderna
samhället i två fientliga läger och utgör det gemensamma kännetecknet på alla
industriländer.
Svalget mellan ägare och egendomslösa vidgas ytterligare genom kriserna,
som tillhöra det kapitalistiska produktionssystemets väsen, bli allt
omfångsrikare och mera förhärjande och som göra den allmänna osäkerheten till ett
samhällets normala tillstånd."
Jag hade icke medtagit dessa satser i mitt förslag, emedan de
blott utgöra ett upprepande och en illustrering av en sats, som
återfinnes strax före i programmet och jag konsekvent strävade efter
största möjliga korthet.
Men i övrigt hade jag ingenting att invända mot dessa satser.
Endast formuleringen att det moderna samhället var uppdelat i tvenne
fientliga läger syntes mig såtillvida betänklig som den kunde tydas
så att man avsåge en reaktionär massa och leda till ett underskattande
av motståndet i det borgerliga lägret. Men i viss mening är satsen
riktig.
Alla dessa satser i programmet bestredos senare från
revisionistiskt håll. De voro föråldrade. Och dock ha de tyvärr aldrig varit
mera sanna än under det sista årtiondet.
Å andra sidan vore det vanvett att vilja påstå, att ingenting
ändrats i världen sedan erfurterprogrammet kom till.
Kapitalet och dess tendenser ha trots enstaka förändringar men
knappast förbättringar i sina uppenbarelseformer i allt väsentligt
förblivit sådant som det framställes i Marx’ "Kapitalet". Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
