Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Karl Kautsky: Erfurterprogrammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock blott den ena sidan i den samhälleliga utvecklingen. Marx
hänvisar därtill i det redan omnämnda kapitlet om den kapitalistiska
ackumulationens historiska tendens:
"Med det beständigt avtagande antalet kapitalmagnater, som åtnjuta alla
fördelarna av denna omvandlingsprocess, växer massan av elände, tryck,
träldom, urartning, utsugning men också upproriskheten hos den städse svällande
och genom den kapitalistiska produktionsprocessens mekanism skolade,
förenade och organiserade arbetarklassen."
Det finns alltså två tendenser inom det kapitalistiska systemet,
vilka bestämma dess karaktär: den kapitalistiska och den proletära.
Ingendera av dem kan helt dominera, utan vardera stöter på den
andras motstånd i klasskampen.
Hitintills överväga de kapitalistiska. Dessa kunde Marx noga
studera, och de ha i allt väsentligt icke undergått någon förändring
sedan "Kapitalet" kom ut. Detta utgör alltjämt den bästa
utgångspunkten för bedömande av den kapitalistiska tendensen. Däremot
stärktes den städse växande arbetarklassens uppror mot kapitalet
endast långsamt. Marx hade endast tillfälle att iakttaga den första
början, chartiströrelsen, fackföreningarna och
konsumtionsföreningarna samt kampen för normalarbetsdag i England. Marx dog just
då den moderna arbetarrörelsens väldiga uppmarsch började, stödd
på demokratins erövringar. Väl har Marx också på detta område,
och detta redan i det kommunistiska manifestet 1887, förutsagt den
ställning till vilken proletariatet skulle höja sig från sitt djupaste
elände. Men de former, som detta höjande har antagit, kunde han
inte förutse, och lika litet de återverkningar, som skulle framgå av
detta arbetarklassens allt starkare uppror i de demokratiska staterna
mot den kapitalistiska utsugningens tendenser. De därav
framkommande problemen i fråga om den proletära klasskampen finna vi
icke undersökta i "Kapitalet". För att få veta något om dem måste
vi studera nutiden.
Och såtillvida var efter revolutionen 1918 ej heller
erfurterprogrammet tillräckligt. De närmaste kraven, som däri voro
formulerade, uppfylldes då till större delen, och redan detta gjorde det
överflödigt.
Detta får emellertid inte göra oss blinda för den omständigheten,
att de grundläggande fakta, från vilka det utgick och de höga mål,
som det förkunnade, ännu i dag äro desamma för det kämpande
proletariatet som för fyra årtionden sedan. Vi förbli vad vi voro:
kämpar mot varje klassprivilegium, mot varje slags utsugning och
undertryckande, det må rikta sig mot en klass, ett parti, ett släkte, en ras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
