Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Vilhelm Lundstedt: Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet 555
med Undén däri, att man gentemot mina utredningar framförde
"några synnerligen berättigade reflexioner". Vad som emot mig
framfördes var, såsom jag påvisade i debatten, av helt annat slag.
Emellertid har Undén nu tagit sig före att på två sidor (av den
nära 6-sidiga artikeln) söka giva läsaren ett intryck av min
ståndpunkt, förvärvad efter mer än ett decenniums oavbrutna studier och
i delvis ganska koncentrerad form och under hänvisningar till andra
mina utredningar framställd på nära 75 sidors riksdagstryck! Icke
ens dessa Undens två sidor ägnas åt framställning av min åsikt.
Huvudparten av dem består nämligen av förlöjliganden och andra
osakliga uttalanden. Att giva läsaren en tillfredsställande inblick i
Undens tillvägagångssätt skulle kräva ett mycket stort utrymme, som
jag alldeles icke är säker om att tidskriften skulle kunna ställa till
mitt förfogande. När ytliga synpunkter inkastas för att
misstänkliggöra mera djupgående resonemang, kan ett sakligt bemötande ofta
icke ske på annat sätt än därigenom, att dessa resonemang med en
viss fullständighet framläggas. Därav utrymmesbehovet. Det är
ingalunda första gången, som Undén på detta sätt tror sig med sin
blotta auktoritet kunna spoliera resultatet av min rättsvetenskapliga
kritik, som — vilken mening man än i övrigt må ha om densamma
— dock torde få erkännas vara med blanka vapen utförda angrepp
på härskande åsikter. Då, som sagt, tidskriftens utrymme icke kan
räcka till för ett fullständigt klarerande av innebörden i Undens
sista artikel, får jag i anständighetens namn uppmana envar, som
kunnat taga positivt intryck av densamma, att gå till det
ifrågavarande riksdagstrycket ävensom studera de sidor i min
"Obligationsbegreppet", vartill jag härovan hänvisat. Emellertid skall jag
dessutom taga upp en del av Undens uttalanden och kortfattat antyda
deras art.
Jag inledde riksdagsdebatten angående min motion i följande
ordalag:
"Den fråga, som nu skall avgöras, är icke blott av yttersta vikt för vårt
fädernesland. Dess avgörande i ena eller andra riktningen kan vara
skickelsedigert för andra länders öden, ja för hela den framtida världspolitiken. Icke
så att förstå, att ett positivt beslut här i riksdagen med nödvändighet skulle
föranleda en omläggning av vissa linjer i den internationella politiken. Men
så, att riksdagens bifall till motionen skulle kunna medföra intvingandet i
den internationella diskussionen av en ny frågeställning, varigenom
spörsmålet om en revision av Versaillesfreden skulle rycka fram i ett förändrat
läge och överhuvud vissa väsentliga utgångspunkter i folkförbundets
strävanden skulle komma i en delvis ny belysning."
Detta uttalande citeras delvis av Undén, som därmed vill
ådagalägga min abnorma självförhävelse. Finns det något, som är falskt
i de citerade orden? Om riksdagen bifallit motionen, så var det
ju möjligt, att detta beslut hade lett till just intvingandet i den
internationella diskussionen av den nya frågeställning, som jag
motiverat i min motion. Undens sarkasm är här meningslös ur annan
synpunkt, än att just jag vore alltför enkel och obetydlig för att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
