Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Vilhelm Lundstedt: Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet 557
folkrättskritik i det hela. Det skulle föra för långt att närmare ingå
på saken. Blott det påpekandet må göras, att därav, att kanske en
stormakt gent emot "sanktionsplikterna" kan på det sätt hävda sina
egna intressen, att den icke blott är i läget att välja krigssida utan
jämväl att förhålla sig neutral, följer icke detsamma för ett litet
land. Välja krigssida möjligen; men förbliva neutralt blir svårt
och i allt fall värre, än om inga s. k. sanktionsplikter vilade å
detsamma.
I själva yrkandet i motionen hade jag antytt, att sanktionerna
kanske under särskilda förutsättningar, bl. a. en ny tidsandas inträdande,
kunde vara gagneliga. "Denna framtid torde motionären tänka sig
såsom relativt närliggande", utbrister Undén. Härför har han dock
icke det allra ringaste stöd. Jag antydde saken blott för
fullständighetens skull, enär det ju vore tänkbart, att vissa ansatser till en
sådan tidsanda kanske kunde yppa sig t. ex. i vårt århundrade. Men
jag har givetvis lämnat det i vida fältet, huruvida tidsandan i fråga
inom sekler eller årtusenden eller över huvud vore att hoppas på.
Jag hade i min motion sökt visa de internationella
rättsföreställningarnas farlighet för mänskligheten, beroende dels på deras
vidskepliga natur, dels därpå, att de, i olikhet med de inomstatliga
rättsföreställningarna, icke hållas i tygeln av någon auktoritativ ordning
utan hållningslösa kunna rasa och driva sitt spel med människornas
och folkens öden. Jag sökte ådagalägga, hur
rättfärdighetsföreställ-ningarna genom att bemantla nationernas krassa intressen icke blott
voro direkt krigsfarliga utan även hade på ett fruktansvärt sätt härjat
efter världskriget. Jag påvisade, att Versaillesfreden, såvitt
Tyskland utsugits nära nog till sista blodsdroppen, helt och hållet vilade
på rättfärdighetsschimären. Emellertid korrigerar mig nu Undén
med följande ord:
"Att den nakna makt- och intressepolitiken stundom maskerats med
naturrättslig ideologi bör ju inte föranleda den feltolkningen att det är denna
ideologi, som är det primära, och att intressena inte kunnat bemantlas lika
lätt t. ex. i ’samhällsnyttans’ som i ’rättens’ klädnad".
Undens tal om "feltolkningen att det är den naturrättsliga
ideologin, som är det primära" är föga intelligent, eftersom ideologier
alltid, liksom andra fantasier, blott äro tomma överbyggnader på
något annat. Och det är särskilt omotiverat att rikta sådant tal till
mig, eftersom en huvudpunkt i min åskådning just är framhävandet
av faran av denna naturrättsliga ideologisering av nationernas
krassa intressen. Det värsta i de efter Undén citerade orden är
emellertid påståendet, att nationsintressena "lika lätt" skulle kunna
bemantlas i "samhällsnyttans" som i "rättens" klädnad. Med
"samhällsnyttan" i mellanfolkliga förhållanden måste förstås detsamma
som nyttan för mänskligheten (givetvis icke i absolut mening utan
enligt den förhärskande värderingen av vad som i sådant avseende
vore det nyttigaste). Skulle Undén däremot mena den enskilda sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
