Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Vilhelm Lundstedt: Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den folkrättsliga vidskeplighetens förmenta ofarlighet 559
fysiken om skuld såsom rättfärdighetsgrund till vedergällningen. Ty denna
går ju här ut över ett helt folk. Så dum är dock ingen, att han kan mena,
att detta folk mera än något annat folk varit orsak till kriget. Folket hade
dock intet val. Det stod ju — liksom alla krigförande folk — under
krigsmaktens kommando. Och för övrigt, all grund saknas för påståendet, att
ens i proc. av det ifrågavarande folket önskat kriget. Och vidare: de som
nu få lida den s. k. vedergällningen voro vid krigsutbrottet till väsentlig del
omyndig ungdom, barn och — ofödda. För att få detta skuldprat att gå ihop
måste man därför anlita annan mystik: hela folket betraktas som ett
subjekt, en person för sig, kallad staten. Och det är nu denna ’stats-person’,
som man pådyvlar skulden. På alldeles samma sätt som mordet 1914 på
österrikiska tronföljarparet uppkonstruerades såsom serbiska statens
rätts-krankning mot Österrike-Ungern och, vid Korfu-konflikten, då några grekiska
nationalister hade mördat tre italienska officerare, detta konstruerades, såsom
om Grekland hade rättsligen kränkt Italien! Man måste dock förstå, att
sådana absurditeter leda oss ut i de för umgänget mellan nationerna mest
farliga konsekvenser."
Mitt auditorium bestod huvudsakligen av jurister från Frankrike,
England och Amerika. Flera voro medlemmar i Haagdomstolen och
åtskilliga voro i folkrättspolitiken kanske lika framstående som
Undén. Men ingen ådagalade något förakt för mitt anförande;
samtliga däremot stort intresse. Då mitt anförande hållits på tyska,
måste jag förbinda mig att göra resuméer därav på franska och
engelska. Och man var, särskilt från U. S. A., angelägen om, att
kännedom om mina synpunkter skulle bli spridd genom hela
anförandets publicering på skilda språk. — Jag nämner detta endast för
att därmed visa, att mina synpunkter på den s. k. folkrätten
näppeligen kunna vara till den grad betydelselösa, som Undén och andra
mina landsmän önska att framställa dem.
Vad jag framför allt i mina folkrättsliga inlägg, även i min
motion, syftat till, har varit att genom blottande av den folkrättsliga
vidskepligheten öppna folkens ögon för nödvändigheten, i deras egna
intressen, av en fullständig revision av Versaillesfreden, framför allt
upphävande av den tyska "skadeståndsskulden". Jag har
naturligtvis aldrig trott, att min ringa person ensam skulle kunna förmå
något. Men jag har varit fullt medveten om den sakliga kraften i
mina argument. Och jag hade vågat hoppas, att från mitt eget lands
sida något skulle ha åtgjorts för att bringa dessa argument till
diskussion inför dem, som direkt eller indirekt kunde ha inflytande på
den internationella politiken. Undén har under alla dessa år gjort
vad han kunnat för att stäcka denna förhoppning. Därom är nu
intet för hans personliga vidkommande att säga. Men när den tid
kommer, då Versaillesfreden vräkes — med ondo eller med godo —
då, om icke förr, kanske man skall kunna förstå, att Sverges heder
såsom ledamot i Nationernas förbund icke skulle ha tagit någon
skada, om dess representanter hade tillägnat sig och på ett hovsamt
sätt framfört den kritik av Versaillesfreden, som i detta land för
över 7 år sedan första gången publicerades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
