Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Händelser och spörsmål - Underhusvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 Händelser och spörsmål
rala väljarna haft möjlighet att överallt rösta på en liberal kandidat.
Dessutom skulle Mosleys nya parti och kommunisterna möjligen haft
utsikt att få någon enstaka talesman, medan däremot
MacDonaldsgrup-pen näppeligen fått så många som den i själva verket fick. Men det är
framför allt högern, som blivit våldsamt överrepresenterad, i det att
partiet erhållit ungefär 120 mandat, som de ha majoritetsvalsystemet
att tacka för. Även vid proportionell fördelning skulle det ju
emellertid med ungefär 350 mandat haft absolut majoritet i underhuset.
Som det nu är ha de borgerliga partierna icke behövt betala mer
än omkring 30,000 röster för varje representant, 28,000 för högermännen
och 32,000 för liberalerna, medan det däremot krävts icke mindre än
127,000 röster för att välja in en representant för arbetarpartiet. Men
trots detta är det i ett tiotal kretsar den rena tillfälligheten i form av
något hundratal röster, som gjort att en labourman och icke en
högerman blivit vaid. Utgången borde kunna ge majoritetsvialsystemets
anhängare åtminstone i den enkla engelska formen en smula att tänka på.
Det kan icke i längden vara till demokratins och parlamentarismens
favör med ett dylikt representationssystem, som ju knappast gör skäl för
namnet representation. Även om proportionalismen också har sina
nackdelar, synas de dock knappast vara så stora som det enkla
majoritetsvalsystemets.
Vid förra valet tillföllo en rad platser arbetarpartiet på grund av
trekantsval, som då förekommo i det större antalet fall. I år var det
endast i ett hundratal kretsar som dylikt val förekom och i endast två
ledde det till att arbetarpartiet segrade. Å andra sidan lyckades
kommunisterna i fem kretsar i sitt uppsåt att förhindra arbetarna att bli
representerade och samma uppgift fyllde Mosleys nya parti i en krets.
Men Mosley är väl,i hur kort tid som än förflutit sedan han var medlem^
av arbetarkabinettet, numera att betrakta såsom stående helt utanför vad
man kan mena med arbetarrörelsen.
Av arbetarpartiets ledare blevo så gott som alla utslagna. Den ende
kabinettsministern, som blev omvald, var den gamle George Lansbury,
som tills vidare har att fungera som parlamentsgruppens ordförande
till dess Henderson kan placeras. Att Henderson skulle bli utslagen
var väntat, ty den majoritet han hade att hämta in vid borgerlig
samling uppgick till nära 5,000 röster. Att MacDonald skulle bli vald var
heller icke på förhand givet och först sedan valets tendens var klar
kunde man utgå ifrån art han skulle slå sin motkandidat, men hans
stora majoritet på nära 30,000 röster vid förra valet hade dock sjunkit
ihop till knappa 6,000. Man får icke längre uppleva det lilla
pikanteriet, att högerledaren Baldwins son sitter bland arbetarpartiets repre^
sentanter såsom fallet var under föregående period. Han blev nämligen
»utslagen, men det måste erkännas, att hans röstsiffra höll sig
ganska bra.
Arbetarpartiet har gått tillbaka. Därom råder ingen tvekan, men det
är som redan sagts,, ingalunda något förkrossande debacle, vilket
måhända bättre kommer till synes, om man gör en sammanställning över 4ç
uppnådda röstsiffrorna efter kriget. De hå varit;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
