Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Händelser och spörsmål - Underhusvalet - Macmillanrapporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 569
1918......... 2,245,000 24 o/o 1924......... 5,400,000 34 o/o
1922 ......... 4,237,000 30 » 1929 ......... 8,363,000 37 »
1923 ......... 4,348,000 31 » 1931 ......... 6,642,000 31 »
Man har således trots röstminskningen fortfarande en röstsiffra, som
med över en miljon överstiger den man nådde vid det näst föregående
valet. Det bör dock observeras, att väljarkåren mellan 1924 och 1927
ökades från i runda tal 22 milj. till över 28 milj. Ser man till den
procentuella andelen av valmanskåren är det visserligen sant, att också den
siffran gått tillbaka, men det är dock alltjämt ganska nära en tredjedel
av alla väljare, som följa de röda fanorna. Det är ingen dålig grund att
bygga på för framtiden.
Macmillan- Fastän England övergivit guldmyntfoten med de
skandina-rapporten. vis^a länderna tätt i hälarna, och ingen då detta skrives kan
förutsäga någonting om vad som kommer att hända i
världen för övrigt, har det engelska betänkande om penningpolitikeni
och näringslivet, som är daterat den 23 juni 1931 och som efter
kommitténs ordförande brukar kallas Macmillanrapporten, knappast förlorat
något av sin aktualitet. Det utgår visserligen från att guldet även i
fortsättningen skall utgöra grundvalen för världens penningväsende och
diskuterar därför inte de möjligheter som kunna finnas för en
internationell värdemätare helt frigjord från guldet. De allmänna över^
läggningar som en gång måste komma om en nyordning av
penningväsendet genom internationella överenskommelser, få väl alltså sträcka
sig över ett vidare fält. Men utgångspunkten för Macmillankommittén;
har i så hög grad varit de praktiska nackdelarna med guldmyntfoten,
så som den fungerat under senast förflutna år, att intresset samlat sig
kring utvägarna att så bruka guldmyntfoten som brukade man den inte.
En stor del av framställningen behandlar för övrigt penningproblemen
och kreditproblemen i deras allmänna for|mer, utan hänsyn till de
band som en internationell guldmyntfot pålägger de olika länderna*
Som vanan är i engelska utredningar, går man ut ifrån att de skola
läsas och inte läsas bara av specialister, hemmastadda i olika
vetenskapers tekniska terminologi. Betänkandet är därför nyttigt redan så till
vida, att det ger en allmänfattlig fnamställning av penningväsendets
uppgifter och den finansiella organisationens betydelse för näringslivet.
En bättre lärobok är nog svår att finnia. Hur den kunnat produceras
av kommitténs ganska många kockar med deras säkerligen skilda smak
i fråga om teoretiska anrättnin(gar, är en hemlighet, som deltagare i
svenska officiella utredningar nog gärna skulle önska avslöjad.
Mer än till en viss gräns har det ju inte heller lyckats att hålla,
undan de individuella kryddorna.
Lörd Bradbury har över huvud taget icke velat underteckna
betänkandet utan bifogat sitt eget Memorandum of dissent. Han finner
svårigheterna för det engelska näringslivet ligga för djupt för att vara
tillgängliga för behandling med penningpolitiska mediciner. Det är
statsskulden, slöseriet med allmänna medel, för höga produktions- och
transportkostnader, »alla kla§sers försök att upprätthålla en levnadsstarH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
