Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1 nov. 1931 - Händelser och spörsmål - Macmillanrapporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 571
en samhällets egen inrättning, och inte ens formellt böra enskilda
aktieägare få finnas. Samma förord för samhället som ägare och ledare i
stället för enskilda ges också på tal om det »finansieringsinstitut», son*
av kommittén föreslås som ett medel att påskynda industrins
reorganisation. |
Det redan nämnda Tillägget nr 1 av sex ledamöter är av stort
intresse. Det ger väl i hög grad uttryck åt Keynes uppfattningar. Under
sådana förhållanden bör det antecknas att även detta tillägg, liksom1
huvudbetänkandet, bestämt avvisar tanken på en »myntrealisation», en
nedskrivning av pundets värde uttryckt i guld. Kommittén hade åt
denna fråga inte ägnat mer än halvannan sida och »hyser ingen tvekan
om att avvisa denna utväg». England kunde år 1925 ha låtit bli att
återgå till den gamla guldpariteten, men att nu en fordringsägarenation
som England en morgon skulle förklara, att den beslutat sänka pundets
värde, skulle bli en så oerhörd stöt för hela den finansiella världen, att
planen inte anses kunna på verkligt allvar övervägas. Tillägget nr 1
nöjer sig med att på några rader framhålla, att många av det engelska
näringslivets svårigheter skulle undanröjas genom en dylik nedskrivning,1
t. ex. med 10 %, och att för en skuldsatt nation utvägen skulle vara
den enklaste lösningen. Men i likhet med kommittémajoriteten
erkänner man, att för ett land i Englands läge »nackdelarna skulle i hög
grad överväga fördelarna», och att utvägen sålunda får anses stängd*
Diskussionen rör sig alltså om följande alternativ:
1. Sänkning av lönerna för arbetare och anställda.
2. Minskning av importen och understöd åt exporten.
3. Inhemsk företagsamhet på statligt initiativ eller understöd åt enskild
kapitalinvestering i hemlandet.
Diskussionen av löneproblemet kan här icke refereras. Man varnar
för synvillan, att det som kan löna sig för den enskilde arbetsgivaren
också måste löna sig för landet. En allmän lönte reducering pressar inte
bara ner produktionskostnaderna utan också köpkraften. Effekten bör
alltså bli långt svagare än mången tänker sig. Utlandets köpkraft blir
visserligen densamma, tills vidare. Men konkurrenterna ha samma väg
öppen, och man finner det inte, åtminstone ännu, vare sig nödvändigt
eller önskvärt att börja en internationell tävlan i lönesänkning. Det finns^
inga bevis för att standarden verkligen; är högre än tillgångarna
medgiva, om bara dessa tillgångar tagas i bruk och inte få ligga outnyttjade.
Men hur detta skall ske är problemet.
Närmast följer så en diskussion om frihandel och tullskydd, som
emellertid är synnerligen kort och egentligen endast fäster
uppmärksamheten på att de starka frihandelsargumenten gå ut ifrån att
alla-produktivkrafter redan äro sysselsatta. Då ändrar en tull bara deras
inriktning. Men under arbetslöshet och vid outnyttjad
produktionskapacitet har man ett annat läge. Tflpts en del invändningar, som kort
refereras och bemötas, slutar man alltså med en försiktig förklaring, att
importbegränsning under samtidiga lättnader för exportindustrin går
väl tillsammans med de förslag till ökad verksamhet på
hemmamarknaden, som i det följande ärq förejnål för uppmärksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
