Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§?8 In- och utrikeê
på att det varit olämpligt att under dessa tider ha haft riksdagen
samlad.
DET FINNS NÄMLIGEN ÅTSKILLIGA TING, som kunna
övervägas, och som regeringen inte kan avgöra på egen hand. Dit
hör t. ex. ändring av bestämmelserna om guldtäckning för
riksbankens sedlar. Man må ha vilken mening som helst om
guldmyntfoten och dess nödvändighet som grundval för ett stadgat
penningvä-sen, så kan man ändå inte anse just den nu gällande proportionen
mellan sedlar och guld för den enda rimliga. Den har ju till
uppgift att hindra en alltför stor släpphänthet i kreditgivningen. Om
guldkassan är 200 miljoner, kan riksbanken inte ge ut mer än dubbla
beloppet plus 250 miljoner, alltså 650 miljoner i sedlar. Men om
vi inte anse denna summa vara för stor och alltså inte önska pressa
ner bankens kreditgivning, finns det ingen anledning att motsätta sig
en ändring i täckningsbestämmelserna, om guld skulle behövas för
att skaffa riksbanken främmande valutor till hjälp vid regleringen
av våra utländska växelkurser. Om det finns någon verkligen
utbredd uppfattning att guldet är en omistlig tillgång och att det inte
går för sig att sälja t. ex. 50 miljoner, även om det gäller att skydda
kronans utlandsvärde, så måste det bli en uppgift just för de varma
anhängarna av guldmynt foten att söka skingra dylika villfarelser. Ty
ingenting kan i längden vara mera ägnat att försvaga deras
ställning än en påtaglig rädsla för att låta guldet komma till
användning, då det verkligen behövs. Att man vägrar lämna ut guld mot
sedlar under en inhemsk panik, betyder inte så mycket, eftersom
tänkande människor ganska lätt låta övertyga sig om att i den
inhemska rörelsen är guldet ändå inte nödvändigt. Men om man skulle
vägra att låta det komma till nytta även i det internationella bytet,
tvingar sig frågan slutligen fram, vad det överhuvudtaget skall tjäna
till att ha det liggande i kassavalven. Man får naturligtvis göra sig
beredd på frågan, varför inte den svenska guldmyntfoten då kunde
ha skyddats på det viset, att riksbanken gjort sig av med guldkassan
eller en del därav, om det nu inte anses vara betänkligt att minska
den. Svaret blir tvåfaldigt. Dels är det rimligt att man behåller
en reserv i guld inom landet för alldeles oundgängliga betalningar
till utlandet och för händelser, som inte kunna förutses. Att göra
sig av med alltsammans eller ens det mesta av guldet, torde därför
ingen vilja under nuvarande förhållanden förorda. Men dels får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
