Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 In- och utrikes
innebär inte något förnekande av det önskvärda i en fri handel, att
man konstaterar, att vi inte böra köpa mer än vi kunna betala.
FRÅGAN OM IMPORTBEGRÄNSNING har inte uppkommit
därför att vi lämnat guldmyntfoten. Man kan tvärtom säga, att
under bevarad guldmynt fot skulle tvånget att direkt reglera importen
ha inställt sig på ett mycket skarpare sätt. Då vi fått ett
pappersmynt, som låtit priset på svenska kronor sjunka, medan främmande
guldvalutor blivit dyrare, bör ju importen hämmas och exporten
underlättas, vilket naturligtvis redan delvis skett. Huruvida detta är
tillräckligt för att skapa jämvikt, är just nu den stora frågan. Men
under bevarad guldmyntfot skulle vi endast ha haft att välja på två
vägar för att komma till balans. Den ena hade varit sänkning av den
svenska prisnivån genom höga räntor, som skulle leda till
driftsinskränkningar, arbetslöshet, lönesänkningar och därigenom billigare
produktionskostnader och lägre priser. I den ovissa förhoppningen,
att detta skulle öka exporten och minska importen. Den andra
vägen hade fått bli en kraftig direkt begränsning av importen genom
något slag av reglering eller importmonopol. Det är föga troligt,
att man inom arbetarrörelsen valt arbetslöshet och lönesänkningar.
NÄR ÄGANDERÄTTEN åkallas såsom helig, ligger ofta ett
oheligt syfte bakom. Några fastighetsägare i Stockholm ha framträtt
med påståendet att deras heliga äganderätt till marken ger dem
befogenhet att hindra samhället från att draga en järnvägstunnel nere
på djupet under deras områden. Det lär ha funnits jurister i forna
tider som definierade äganderätt till fast egendom såsom en
uteslutande rådighet såväl över rymden ovan jord ända upp till himlen
som över innandömena ända ner till jordens medelpunkt. Det är
tydligen denna tankegång, som föranlett de nyssnämnda
fastighetsägarna att anse sig kunna diktera ett pris för sitt förmenta monopol
till jordens inre. Man får hoppas att staden inte gör några
eftergifter åt denna vidskepliga tro på äganderättens omfång. I det
senaste juridiska verket om äganderätten i nordisk litteratur, författat
av den mycket konservative danske professorn Vinding Kruse,
heter det (Ejendomsretten I 1929 s. 278) att jordägaren inte kan
förhindra att t. ex. staten upplåter rätt åt ett bolag att anlägga en
underjordisk järnväg, när denna inte medför olägenheter för hans
fastighet, ty ägaren "har ingen rätt till jorden under honom ända ner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
