Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 581
Det skulle till och med kunna kallas för den enda försvarliga,
eftersom vi på det viset i vår ringa mån bidroge till att hålla det fria
varubytet vid makt och inte följde med i strömmen av alla dem som
nu genom ständigt nya importhinder göra krisen allt värre.
INGEN VÄGRAR ATT ERKÄNNA, att läget blir annorlunda i
samma ögonblick vi icke kunna ta ut av våra gamla besparingar och
inte ens tillåtas att i utlandet ta upp lån för att betala vår import
av utlandets varor. Men det får förlåtas dem som alltid verkat för
ett friare varubyte mellan folken, att även i ett läge som gör en
importbegränsning nödvändig, så klart som möjligt framhäva det som
skiljer deras uppfattning från den av "protektionisterna" hyllade.
De som av princip äro inställda på att med olika medel "skydda det
inhemska näringslivet" mot utländsk konkurrens, anse gärna att
skäl föreligga för ingripande, så snart en vara importeras i större
mängder och täcker någon avsevärd del av den inhemska
förbrukningen. Särskilt om det kan påvisas, att vi själva mycket väl skulle
kunna tillverka alltsamman. Ingående resonemanger om var de olika
artiklarna kunna produceras på fördelaktigaste vis, äro för dessa
protektionister av föga intresse. Därav följer emellertid i regel inte,
att "självförsörjning" för de olika länderna och därmed en våldsam
begränsning av utrikeshandeln göres till ett klart fattat mål. Man
kan i stället säga, att den mer eller mindre dunkla tendensen är att
kraftigt utveckla exporten men att däremot hålla importen inom
snävast möjliga gränser. Då detta inte gärna kan tänkas som ett
internationellt ideal, nöjer man sig med att sträva därefter för det egna
landet. Men dessa främjare av det nationella näringslivet äro
ingalunda sådana vänner av utlänningar, att de vilja skänka bort våra
varor till dem, och därför blir det alldeles oklart, hur vi till sist
skola få betalt för vår export. Den som bekämpar en dylik oklarhet
eller orimlighet, kan ju inte gärna göra sig skyldig till något
liknande åt andra hållet, så att han skulle påstå, att vi kunna importera
hur mycket som helst oberoende av exporten. En balans måste i
längden komma till stånd. Det behöver inte i varje ögonblick eller
varje år finnas jämvikt mellan export och import, eftersom
skillnaderna kunna täckas genom skuldbetalningar eller lån. Men då dessa
vägar blockeras, såsom just för närvarande är fallet, inträder
tvånget att begränsa importen till överensstämmelse med exporten. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
