Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Anders Örne: Diskriminering av räntan. Några anmärkningar till Gunnar Myrdals artikel om den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 589
dagarna. — Exemplet synes mig vara ur mer än en synpunkt
lärorikt, och jag ber professor Myrdal själv dra ut konsekvenserna
även för en del andra områden, om vilket detsamma gäller, fastän i
lägre grad.
En annan fråga, som också bör beröras, är denna. Om det skulle
gå att genomföra en näringspolitisk och social räntediskriminering i
stället för den nuvarande, som sker med hänsyn till säkerheten för
krediterna — hur skulle man sedan, om den visade sig skadlig, kunna
komma ifrån den? De företag, som vant sig vid den lägre räntan,
och framför allt de, som startats mot löfte om sådana fördelar,
skulle självklart ställa till ett herrans liv inom pressen och politiken,
om någon ville röra vid deras privilegier, hur litet dessa än betydde
reellt sett.
För att också röra vid en punkt, som professor Myrdal själv
bringar i åtanke genom att åberopa krigstidens exempel, så kan det
ej hjälpas, att kristidskommissionernas minne fortfarande lever hos
dem, som voro med på den tiden och sågo, hur den dåvarande
"planhushållningen" fungerade. Vi ha, säger herr Myrdal, i arv från
kristiden en alldeles oproportionerlig motvilja emot ingrepp och
näringshushållning. Vi glömma, menar han, att ransoneringen och
allt det andra, trots alla missgrepp, likväl klarade oss genom en
mycket kritisk tid. Jag skulle gärna vilja härtill säga, att den största
av alla de företagna regleringarna, den som sköttes av
bränslekommissionen, säkerligen utan märkbar olägenhet för någon skulle kunnat
fullständigt undvaras. En höjning av vedpriset med halva det
belopp, vartill kommissionen tack vare obegränsad tillgång på pengar
drev upp det, skulle med visshet ha räckt för att under fri
konkurrens skaffa fram all den ved, förbrukarna behövde. Staten hade
då ej behövt förlora över 100 miljoner kronor och den allmänna
höjning av prisnivån i landet, som nu åstadkoms genom
kommissionens frikostiga prispolitik, skulle ha undgåtts. Vad som här sagts
angående regleringen av bränsleområdet gäller också flera andra
ingrepp. Jag skall här ej tala om de moraliska verkningarna av
kristidsransoneringen. Professor Myrdal bör ej bagatellisera dem.
Har man en gång sett deras verkningar, ber man alla goda makter
bevara sig för att ånyo råka i samma belägenhet.
Jag är slutligen rädd för att det samröre mellan "näringsintressena",
riksbanken och den privata finansverksamheten, som ligger i
professor Myrdals förslag, hör till det farligaste, som någonsin
föreslagits. För det ekonomiska liksom för det politiska livets sundhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
