Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 591
SVAR PÅ ANMÄRKNINGARNA.
Av GUNNAR MYRDAL.
Med mer än vanligt intresse har jag studerat förestående,
synnerligen innehållsrika artikel av generaldirektör Anders Orne. Inte
annat jag kan se, har emellertid generaldirektör Orne alldeles råkat
förbise en rätt viktig omständighet, nämligen att de uttalanden av
mig, som han kritiserar, uteslutande ta sikte på den rent aktuella
penningkrisen, vilken jag då (i mitten av okt.) räknade med
kunna komma att tillspetsas åt ena eller andra hållet; ett antagande
som tyvärr visat sig vara alltför välbefogat. Speciellt vad gäller den
diskriminering av räntesatser, som jag kortfattat diskuterade såsom
ett, ehuru långt ifrån det viktigaste, av de medel varigenom
riksbankspolitiken kunde givas en ökad effektivitet — ett allmänt
önskemål, som jag gissar vi alla sedan dess haft anledning att besinna —,
underströk jag uttryckligen, att mitt påpekande just tog sikte på
ett k orttids^r oblem: en möjlig krissituation, där man överväger
extraordinära penning politiska åtgärder med veckors eller månaders
räckvidd. Generaldirektör Ornes framställning rör sig däremot
helt i den tidlösa och normala, liberala tankesfären, där man
underförstått resonerar i termerna av relativa pris eller, annorlunda uttryckt,
under förutsättning av stabilitet i penningsystemet. Hela
penningproblemet är med andra ord eliminerat och naturligtvis än mer det
speciella penningproblem, jag i min artikel diskuterade. Den del av
hans resonemang, som gäller det problem han säger sig vilja
behandla, saknar därför varje anknytning till den aktuella situationen.
Generaldirektör Ornes tankegång är helt enkelt en
rekapitulation av det vanliga frihandelsresonemanget under långtids- och
jämviktsförutsättningar. En handelspolitik, som syftade till att
understödja vissa näringar genom att bevilja dem ränteförmåner, har,
framhåller han, att möta samma svårigheter som produktionspremier
och tullar: understöden måste betalas av andra näringar; de
understödda företagens ledning skulle förslappas; stöden kunde framdeles
blott med svårighet undanryckas; ränteutgifterna äro så pass
obetydlig del av totala produktionskostnaderna att stödjepolitikens
effektivitet på räntabiliteten inom de understödda företagen bleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
