Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$92 Gunnar Myrdat
ringa; det är svårt att på objektiva grunder avgöra åt vilka
näringar stöd borde beviljas o. s. v. Men generaldirektör Orne får,
egendomligt nog, icke med i sin argumentering den av mig antydda,
alldeles avgörande rent tekniska svårigheten för en dylik
protektionistisk politik via räntediskriminering; en svårighet som är så stor,
att hela idén blir en omöjlighet och naturligtvis till en början
generaldirektör Ornes nyss antydda resonemang överflödigt vid varje
praktiskt övervägande. Jag åsyftar naturligtvis detta faktum, att
kapitalet i kredit form är den mest lättrörliga av alla
produktionsfaktorer. Detta innebär, att så länge vi överhuvudtaget ha ett
någorlunda fritt affärsliv så kan icke kreditens användning kontrolleras på
lång sikt. Pengar lånade mot låg ränta för "önskvärt" företagande
skulle faktiskt komma att användas för icke åsyftade ändamål. Och
den rent privata kreditmarknaden kan ju dessutom än mindre
kontrolleras på denna väg, vilket är desto viktigare att ihågkomma,
eftersom denna privata kreditmarknad givetvis skulle komma att
utvidgas just genom en dylik kreditkontroll, vilken måste antagas
driva kapital ifrån bankerna.
Så långt äro vi således alldeles ense, och det, väl att märka,
alldeles frånsett generaldirektör Ornes allmänna
frihandelsresone-mang, vilket därför är överflödigt för dessa slutsatser, och som jag
av denna anledning i detta sammanhang lämnar okritiserat. Men
mina påpekanden gällde ju alldeles icke dessa saker. Då återstår
emellertid frågan: avser verkligen generaldirektör Orne att direkt
ur detta långtids- och jämviktsresonemang dra den ytterligare
slutsatsen, att räntediskriminering icke vore ett möjligt och i vissa
situationer ändamålsenligt penning politiskt medel att tillsammans med
vissa andra övervinna en aktuell kris? I så fall måste jag nog
för min del säga ifrån att jag anser denna senare slutsats förhastad
och ogrundad och vill dessutom gärna tillägga, att detsamma gäller
en hel mängd andra s. k. praktiska tillämpningar av de förenklade
ekonomiska jämviktsresonemangen, som man alltför ofta möter i
den aktuella diskussionen. Det sista påpekandet kan möjligen
försvara en något vidlyftigare granskning, än eljest vore betingad.
Jag tänker mig alltså en verkligt kritisk situation i vårt
penningväsen. Det är med andra ord alls icke i första hand fråga om att
skydda vissa näringar på andras bekostnad utan helt enkelt att med
minsta rubbning av näringslivet i dess helhet försvara
penningväsendets stabilitet. Antag, för att göra problemet mera konkret, att vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
