Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Anders Örne: Diskriminering av räntan. Gensvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 Anders Orne
GENSVAR.
Av ANDERS ORNE.
Tidens redaktion har haft den stora älskvärdheten att giva mig
del av professor Myrdals genmäle med önskan, att jag skulle
replikera, medan tvistemålet är aktuellt, d. v. s. omedelbart. Jag är
synnerligen tacksam för denna välvilja och skall begagna mig därav i
förvissning, att även tidskriftens läsare föredraga att göra arbetet
färdigt i ett sträck, sedan de väl kommit i gång med att granska
våra ståndpunkter.
Professor Myrdals första invändning mot mina, såsom jag
särskilt betonat hastigt nedkastade rader, är att jag förbisett
korttidskaraktären av den av honom föreslagna räntediskrimineringen. Jag
beklagar, att jag uttryckt mig så illa, att detta missförstånd kunnat
uppkomma. Vad jag ville varna för var just tron, att man på detta
område kan till fördel för vissa enskilda intressen skapa några
korttidsarrangemang, som icke tendera till att i större eller mindre
utsträckning övergå till bestående och orubbliga anordningar. Här är
analogin med tullarna fullt berättigad. Låt mig bara berätta ett
litet händelseförlopp, som är verkligt betecknande. 1921 års
riksdag beslöt en rad finanstullar för att fylla ut ett hål i budgeten,
bland dem en hög tull på hundbröd. Riksdagen sade samtidigt på
det kraftigaste ifrån, att de beslutade tullarna voro avsedda
uteslutande för att skaffa staten inkomster under en svår tid, och att
följaktligen den, som påbörjade inhemsk produktion i syfte att privat
tillgodogöra sig tullarna för egen del, icke kunde räkna på deras
framtida bibehållande. Nåväl. En bagare med en eller två arbetare
började några år senare baka hundbröd inom landet och lade sig
sålunda till med en god del av statsskatten på den nämnda varan.
Likväl ville bevillningsutskottets majoritet — jag vill minnas vid
1930 års riksdag — icke höra talas om att sänka tullen i enlighet
med den vid dess införande uttalade hotelsen. Motiveringen för
avstyrkandet var, att ett par personer ju ändå hade sin försörjning
av bageri företaget i fråga och att man icke ville beröva dem deras
levebröd! Den lilla händelsen är ju reellt tämligen betydelselös, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
