Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Gunnar Myrdal: Diskriminering av räntan. Svar på anmärkningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 599
att ta ett neutralt exempel, fungerar icke längre automatiskt, sedan
vissa stormakter lärt sig, att det finns möjligheter att även inom
guldmynt fotens ram föra en positiv penningpolitik. Däri ligger just
knuten. Och den löses icke genom liberalistisk automatism: tidens
ur kan man inte skruva tillbaka. Från generaldirektör Ornes
synpunkt är det organisationerna, som desorganiserat ekonomin. Men
organisationerna kunna icke nedbrytas. Även om man, som sannolikt
generaldirektör Orne skulle önska det, vägen framåt går över
fortsatt planmässig samorganisation. Vad speciellt gäller guldmyntfoten,
så har gulddelegationerna klart sagt ifrån, att just av antydda skäl
guldmyntfoten icke kan fås att igen arbeta tillfredsställande blott
genom ändrade guldtäckningsbestämmelser i de olika länderna
syftande till en reglering av världens guldefterfrågan m. m. dyl. Det
kräves därutöver en likriktad penning- och konjunkturpolitik av
centralbankerna i världens stormakter, ernådd just genom en
organiserad samverkan. Och det är samma problem överallt. Men när nu
den internationella värdestandarden icke kan bringas på fötter igen
på annat sätt än genom ett "ekonomiskt råd" för hela världen, och
då det finns både experter och politiker nog djärva att till och med
i dessa dagar av spänd nationell friktion tänka sig den framtida
möjligheten av något sådant, trodde jag i min oskuld, att man i detta
psykologiskt och socialt förhållandevis homogena lilla land och
därtill under trycket av en särskilt svårartad ekonomisk kris, som vi
måste söka bemästra, skulle kunna skjuta det liberala vanetänkandet
en smula åt sidan och allvarligt våga överväga ett organiserat
samarbete. Formerna betyda därvidlag ingenting och namnet än mindre,
huvudsaken är, att den nuvarande desorganisationen i det
ekonomiska livets ledning övervinnes.
Det råder för närvarande en brist på plan och kontakt och på
verklighetssyn i vår ekonomiska och sociala politik, vilket redan har
stått oss mycket dyrt och för framtiden kan komma att göra det än
mera. Den närvarande krisen är icke en "fattigdomskris", som kan
avhjälpas genom sparsamhet och sänkt levnadsstandard, utan en
"organisationskris", så framförallt från världsekonomisk synpunkt
men även nationellt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
