Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER.
Av NAT ELLGAR.
Antingen är den engelska nationen som uppfostringsobjekt
fullständigt oförbätterlig eller är social kritik i litterär och dramatisk
form för den komplett likgiltiga och ovidkommande ting. Engelsk
societetsmoral och engelskt anständighetshyckleri har stötts och blötts
för att visa dess intighet av de flesta författare i England.
Om Fru Celias moral skall vara att föredraga framför den
officiellt borgerliga är dock ovisst. Dramaten hade i fråga om det s
ce-niska gjort vad den kunnat för att verka övertygande men att göra
herr författaren Levy särskilt trovärdig lyckades den inte.
Man känner sig inte frestad att mer ingående bekanta sig med Fru
Celia Leeter. Hon kan avfärdas kort... I styckets början hoppar
hon efter ett 20-årigt snedsprång med en geni-slusk till målare,
lidande av moralisk idioti (moral insanity), in i handlingen och sin
egen familj för att förkunna, att ett äventyr är roligt bara så länge
det är roligt och att man, d. v. s. hennes barn, lika gärna kan ta
lärdom av det före som efter det roliga. Själv har hon nu rasat
ut och "offrat sig" åt familjen för att meddela denna enkla visdom.
En mer falsk, tillgjord och våpig moralpredikant, mer odrägligt
väl-visa predikningar och en mer krass och fantasilös moral efterlyses.
Men till och med den omoraliska moralen hade gått an, om inte
uppbyggnad och dialog genomgående saknat träffsäkerhet, snärt,
effektivitet. För att inte tala om, att de två stora livsmakterna
gemyt och humor också saknades .. . Att publiken kunde räcka till
för denna pjäs nästan en hel månad är sannerligen inte förf :s
förtjänst. Men spel och iscensättning ha börjat spela en misstänkt
viktig roll för moderna teaterstyckens öden och o-öden.
Hjalmar Bergman hann med att före sin bisarra sorti ur denna
ännu mer bisarra värld blanda till en äktsvensk (= äktbergmansk)
trollbrygd, Hans Nåds Testamente, varmed det nystartade A.-B.
Gösta Ekmans Teatrar inledde sitt första teaterår på Vasan. Det
är en dryck av "radioaktiv" mäktighet, ity att den visat sig lika
smaklig för radion, för vilken den först var avsedd, som för
scenen. Annars innehåller den både vatten och vin. Vattnet, som är
ett tunnare och lättare fluidum, företrädes denna gång av ungdomen
-— flickan med den krångliga härkomsten och tattarpojken med
ingen härkomst alls — medan ålderdomen i baron Roger Bernhusen
de Sars’ utbrunna men ruin-sköna, traditionsskimrande kämpagestalt
närmast förde tanken till ett burgundervin av särdeles must och
mustighet.
Man förstår genast, att stycket handlar om ett testamente, och då
Hans Nåd, precis som i sagan, förfogar över jord och jordiska till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
