Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Mandsjuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och sporsmål 635
sig. Exporten ökade mellan åren 1913 och 1929 från 113 till 426
miljoner Haikwan tåler (en Haikwan tåler = ungefär 2 kronor 40 öre
efter kronans normalkurs). Samtidigt steg importen från 126 till 330
imiljoner. Exporten utgjordes som nämnts huvudsakligen av sojabönor
och produkter därav, men dessutom av kol, hirs och spannmål.
Ungefär två femtedelar av exporten gick till Japan. Bland importen kommo
bomullstextilier främst och därnäst te, tobak och dylikt. Även i fråga
om importen behärskades ungefär två femtedelar av Japan. <
Den utveckling, som Mandsjuriet undergått under det senaste
kvartseklet beror oförnekligen i stor utsträckning på Japans insats.
Sammanlagt ha japanerna i landet placerat en kapitalsumma om ungefär
1,700 milj. yen i vårt mynt motsvarande omkring 3 miljarder kronor.
Större delen har placerats i och genom den sydmandsjuriska järnvägen
men bortmot en tredjedel har placerats av andra bolag och enskilda.
Den sydmandsjuriska järnvägen har emellertid varit det viktigaste
vapnet för den ekonomiska penetrationen. Vill man jämföra med något
annat kan man säga, att den fyllt samma uppgift sotm det Ostindiska
kompaniet i Indien en gång fyllde för England. Järnvägen får betraktas
som en halvofficiell institution, som starkt bidragit till de senaste arens*
expansion och som medvetet hjälpt immigrationen även av kineser utom
naturligtvis av det egna landets invånare och koreaner.
Det är också just kring järnvägen man måste söka den aktuella
anledningen till stridigheterna. Under de sista trettio åren ha i Månd*
sjuriet byggts ungefär 600 mil nya järnvägar. I stor utsträckning har
det måst ske med främmande kapital. Nära hälften av dessa ägas och
skötas av kineserna själva, men ungefär 100 mil ha byggts med japanskt
kapital (sträckorna Ssupingkai—Taonan—Anganchi och Changchun—Kirin)
ioch mellan 60 och 70 med engelskt (Peking—Mukden). Den
syd-imandsjuriska järnvägen har byggts av japanerna och skötes liksom
sträckan Changchun—Kirin av dem. Slutligen har den
transmandsju-riska järnvägen från Manchouli (Mandsjuria) över Tsitsikar och Harbin
till Vladivostok byggts med ryskt och franskt kapital och förvaltas av
kineserna och ryssarna gemensamt.
Kineserna hade förbundit sig att icke bygga banor parallellt med den*
sydmandsjuriska järnvägen eller sådana grenbanor, som kunde avlasta
trafik. Men det ,är just detta kineserna nu ha gjort enligt japanernas
påståenden. Sålunda har man byggt en bit från en punkt Tahushan på
sträckan Peking—Mukden mot Taonan, en annan från Kirin mot Hailung
och dessutom påbörjat en förbättring av hamnen i Hou-lou-tao, som
ligger inne i viken sydväst om Mukden. Dit är vägen kortare än till
Dairen från stora delar av Mandsjuriet. Japan skulle visserligen kunna
få kompensation genom förlängning av järnvägen från Kirin ned till
Koreas kust, men det skulle betyda en ovälkommen konkurrens med
den ryska järnvägen och för övrigt äro hamnarna där ej helt isfria.
Kineserna motsätta sig även vissa överenskomna utbyggnader av det
japanska järnvägsnätet, som intimare skulle förbinda Mandsjuriet med
den japanska intressezonen och med Korea. Vidare klaga japanerna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
