Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Mandsjuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 händelser och sporsmål
att kineserna tillämpa så låga frakttariffer, att det närmast måste
benämnas dumpingtransport.
Allt kinesernas motstånd mot den japanska utvidgningen av
intressesfären anses av japanerna strida mot ingångna avtal, visserligen
av-tvungna avtal men lika goda för det enligt japansk mening. Dessa
avtal togo sin början år 1895. Då erhöll Japan i fredsslutet efter
kinesisk-japanska kriget halvön Liaotung, men nödgades avstå därifrån efter
ingripande från stormakterna. Året därpå följde medgivande åt
Ryssland att konstruera den östkinesiska järnvägen och 1898 utarrenderingen
av Liaotung till Ryssland. Efter rysk-japanska kriget överläts detta
arrende på Japan jämte den sydmandsjuriska järnvägen, vilket Kina
blev tvunget att godkänna. Under världskriget passade Japan på att få
sina avtalsrättigheter utvidgade. Arrendet av Liaotung förlängdes från 25
år till 99, likaså koncessionen på den sydmandsjuriska järnvägen och
japanska undersåtar fingo rätt att slå sig ned i Sydmandsjuriet, att
arrendera jord och att exploatera vissa gruvor.
Japanerna ha begagnat sig av de sålunda erhållna rättigheterna, men
som jordbrukare ha de icke visat sig lämpliga. Vintrarna äro för stränga
och de kunna icke konkurrera med de ännu mera förnöjsamma kineserna,
som översvämma landet. Koreanerna ha däremot i viss utsträckning
slagit sig ned som jordbrukare. Japanerna själva ha som sagt endast i
mycket ringa utsträckning slagit sig på jordbruk eller gruvdrift utari
sysselsätta sig främst med handeln, industrin, transporten och naturligtvis
i de fria yrkena och i allmän tjänst.
Det lär icke kunna bestridas, att japanerna måst arbeta under ganska
otrygga förhållanden. Efter Tsjang-tso-lins våldsamma död, en händelse,
som man på sina håll vill göra troligt, att japanerna icke stodo alldeles
främmande för, har ordningen förvisso lämnat åtskilligt övrigt att önska.
Vad japanerna kalla banditismen har omöjliggjort den trygghet, som en
lugn utveckling förutsätter. Tsjang-tso-lins son och efterträdare
Tsjang-su-liang anslöt sig till den kinesiska nanking-regeringen, vilket gjorde,
att japanerna började gå aggressivt tillväga, då detta förbund kunde
förutses i sinom tid kunna medföra svårigheter för deras herravälde.
Utgångspunkten för de nuvarande stridigheterna äro dels överfall på
japanska medborgare och dels den bojkott av japanska varor och japanska
undersåtar, som säges ha ägt rum. Även om detta är riktigt ligger dock
den verkliga orsaken djupare — viljan att säkra sig orört land för det
ständigt växande befolkningsöverskottet antingen direkt eller genom*
förskjutning av koreanerna mot väster.
Det kan icke undgås, att om prässen mot väster skall fortsätta ryska
intressen så småningom komma att beröras. Den utveckling, som de
senare åren agi rum med en ständig ström av kinesiska invandrare säger
dock ganska klart, att i det långa loppet kommer herraväldet över
Mandsjuriet att stanna varken hos japaner eller ryssar utan hos kineserna,
ty utan ekonomiskt herradöme står ingen politisk maktställning säker
och kineserna lägga sakta men säkert allt flera grenar aV näringslivet
under sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
