Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Litteratur - De politiska åskådningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 45
för viktigast. Hyser man sålunda den visserligen subjektiva
uppfattningen, att de politiska striderna i största utsträckning spegla
intressekonflikter och alltså inte kunna begripas utan en ingående kännedom
om partiernas strävanden på det ekonomiska livets olika områden, önskar*
man nog efter läsningen av red. Ljunglunds redogörelse för
konservatismen och dr Rönbloms för liberalismen, att något större utrymme hade
blivit berett åt en diskussion av de aktuella ekonomiska tvistefrågorna.
I det fallet har man däremot anledning att vara tillfredsställd med både
Rickard Lindströms avdelning om socialismen och Arnold Ljungdals om
kommunismen. För båda står den ekonomiska samhällsorganisationen
i medelpunkten av intresset. Detsamma kan för övrigt sägas om rektor
Montelius framställning av »den nya rättsstaten», mot vilken man
emellertid kan rikta anmärkningen, att den är alldeles för kort för att ge åt
läsare, som säkerligen i 99 fall av 100 äro ganska okunniga om denna
lärobyggnad, något verkligt grepp om dess innebörd.
För fascismen tycks »redaktionskommittén» inte ha kunnat finna någon
tillräckligt representativ anhängare här i landet, och uppgiften att skildra1
dess idéinnehåll har övertagtis av dr Alf Ahlberg, som med stor
objektivitet söker klargöra själva den fascistiska mentaliteten. De som bruka
slå ihop fascism och kommunism såsom grenar av samma stam, finna
knappast sin uppfattning bekräftad i de föreliggande framställningarna.
Det kan verka stötande på den kommunistiska deltagaren i detta
sym-posion, men hans röst går faktiskt mycket lättare in i en allmän
»modern västerländsk» harmoni än den fascistiska. De första trefjärdedelarna
av redogörelsen för kommunismen ge bära en särskild nyans av den
socialistiska samhällsuppfattningen. När man kommer till stridsfrågorna
mellan socialdemokrati och kommunism, alltså »våldet», »diktaturen», får
man ingen verklig klarhet över vad det är som skall gör^a en fredlig
utveckling omöjlig; om det är de borgerliga eller arbetarna, som skola
framtvinga den våldsamma revolutionen. De sista sidornas siffror om
löneutvecklingen från 1913 verka ytterst diskutabla.
En diskussion av Rickard Lindströms kapitel om socialismen skulle
erbjuda åtskilligt intresse, men faller utanför ramen av detta korta
omnämnande. I en del borgerliga kretsar har man ofta roat sig med att
hos den temperamentsfulle författaren plocka ut ett och annat som
synts vara passande tillhygge mot hans meningsfränder. Förevarande
framställning av socialismen torde i det hänseendet visa sig obrukbar.
Vilket naturligtvis inte hindrar, att Lindströms personliga syn både på
problem och faktiska förhållanden kommer till uttryck. Han är kanske
något böjd för att underskatta den mera »ortodoxa» marxismens
livskraft. När det t. ex. heter att »numera ha de flesta socialister
övergivit denna (d. v. s. Marx’) värdelära till förmån för andra på
gräns-nytteläran baserade uppfattningar», strider detta avgjort mot det intryck
man får av den ekonomiska diskussionen inom tysk och österrikisk
socialdemokrati.
Om Rickard Lindström i enlighet med den marxistiska uppfattning som
gått även den omarxistiska svenska socialdemokratin i blodet, riktar in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
