Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
NATIONEKNAS FÖRBUND.
I Social-Demokratens ledare den 18 nov. skriver Al Vänner bland
annat: »Om förbundets idé ej visar sig vara herre över den krassa
verkligheten, är det svårt att se vad som återstår av dess prestige.»
Förbundet är Nationernas förbund och den krassa verkligheten den
Mand-sjuriska konflikten. Vänner fortsätter: »att situationen inte blivit bättre,
sedan rådet åtskildes i oktober utan tvärtom. Japan vägrar att lyda
N. F. och vägrar gå med på en internationell undersökning av
situationen. Kina är villigt men förefaller sakna förmågan att behärska de egna
generalerna, som synas operera självständigt. Situationen är kritisk, och
Vänner slutar sin läsvärda artikel med följande: »Om inte,,» (d. v. s.
om inte N. F. lyckas stifta fred) »är det fara värt, att alla goda
krafter måste samla sig om något annat än N. F.»
Det är särskilt inför det sista påståendet man hajar till. Jag vet inte
om Vänner har några positiva förslag eller idéer att samla de goda
krafterna omkring i händelse att N. F. går bet på sin uppgift visavi
konflikten Japan—Kina, men är det inte under alla omständigheter för
tidigt att vara färdig med N. F.? Kan man tänka sig något relativt
varaktigt fredstillstånd i Västerlandet utan att staterna på allvar gått in fön
ungefär de idéer, som ligga till grund för N. F:s arbete? Är det
förövrigt inte nödvändigt för Västerlandet att förstå och ta konsekvenserna
av det beroende, som de olika staterna kommit i, i förhållande till
varandra.
Undertecknad har i sommar gjort en resa genom 14 länder i Europa.
Det är åtskilliga tankar och funderingar, som tränga sig på en under en
dylik resa, men ingen så kraftig som att Europa har blivit litet (tacki
vare kommunikationer av olika slag, från telefon till flygmaskin o. s. v.)
och måste ta konsekvenserna härav, vilket i realiteten är detsamma som
att staterna måste ta hänsyn till varandra. För min del tror jag, att del;
är nödvändigt och vågar spå, att om inte staterna självmant och
godvilligt möjliggöra ett närmande, så kommer tiden och livet självt att
åstadkomma detta. Då går det, men då kofrnmer det i gengäld att kosta
mera i lidande och offer än det behövde göra, om staterna innan det är
försent på allvar ginge in för att arbeta för samhörighet mellan Europas
stater. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att med några ord
beröra en i åtminstone vissa avseenden parallell.
Från historien minnas vi alla, hur det en gång i tiden regerade
småkonungar i Sverges olika landskap. Vi minnas också, hur en av dem,
Ingjald Illråde, med list, svek och våld förenade de flesta landskapen*
under sin egen spira.
Man kan tryggt påstå, att Europa, tack vare kommunikationerna etc.
är mindre nu än Sverge var på Ingjald Illrådes tid. Man borde också
kunna påstå, att om Ingjald och hans medkonungar kommit överens om
att ena riket, hade detta kunnat ske med mindre offer än som blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
