Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess egna anställda och tjänstemän följa den gärna så länge allt går
bra, d. v. s. så länge den stigande välmågan ökar dess utsikter till
eget uppsving och växande säkerhet för existensen. Men så snart
det går galet, hatar man de nya ekonomiska diktatorerna mycket mer
än de gamla företagarna. I vår tids rationaliserade storföretag
saknas nämligen den personliga företagarregimens patriarkaliska drag.
Framför allt verkar det opersonliga i den makt som utövas på
uppdrag av okända intressenter förbittrande därför att det personliga
ansvaret för företagsledningens ekonomiska och sociala resultat
elemineras.
Den monopolistiska kapitalismen åsamkar sig samma förebråelser
och motvilja som den gamla konkurrenskapitalismen utan att som
denna kunna åberopa de ekonomiska fördelarna av det personliga
ansvaret och av konkurrensen mellan enskilda för att rättfärdiga
den utövade makten. Förvaltningen av de stora företagen inom
nyckelindustrier och bankväsen förfar efter samma byråkratiska
metoder, som privatkapitalismen under fri konkurrensperiod brukade
förebrå statsförvaltningen. Likväl få generaldirektörer och andra
makthavande inkomster, som mångdubbelt överstiga de högsta av
staten betalda ämbetsmannalönerna. Och i de flesta fall äro dessa
inkomsters storlek i hög grad oberoende av företagens vinst eller
förlust. Om man dessutom tar i betraktande att under den
nuvarande krisen flera stora banker och andra företag ställt staten
inför nödvändigheten att för att använda prof. M. J. Bonns elaka
uttryck socialisera förlusterna, är det tydligt att det här handlar om
en form av kapitalism, för vilken det faller sig särskilt besvärligt
att rättfärdiga sig inför den allmänna meningen.
Därför finns det nu inte bara en mycket stor tysk majoritet, som
är fientlig mot kapitalismen utan också inom de storkapitalistiska
ledarnas egen krets kan man konstatera en stark rubbning av tron
på deras sociala funktion och mission. Bara för kort tid sedan
klagade en representant för denna grupp för mig över, att man i hans
läge kände sig som i en ghetto. Den starka aggressiviteten hos de
storindustriella och storbankirerna i kampen för minskade löner,
för socialförsäkringens och kollektivavtalens avveckling o. dyl. talar
inte alls emot ett sådant "socialt mindervärdeskomplex". Varje
psykolog vet att de mest aggressiva och brutala yttringar av
maktbegär bruka växa fram ur underlägsenhetskomplex — även om dessa
blott finnas i det undermedvetna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
