Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu kvar bara i rudimentärt skick. Dess väsentliga rester finnas
nu i de proletariserade medelklasser, som vi strax ska tala om.
Den i egentlig mening kapitalistiska överklassen, med en på
pengar vilande makt består nu till största delen av folk, som först efter
kriget kommit till denna penningmakt. Men också denna grupp
skiljer sig mycket starkt från Västeuropas industrikapitalistiska
skikt. Den tyska kapitalismen, har just i konkurrensproduktionens
utveckling till monopolproduktion gått mycket fortare och längre än
den engelska, franska eller belgiska kapitalismen. De som egentligen
ha makten inom industrin och finansen äro snarare funktionärer än
kapitalägare.
Klyvningen mellan kapitalägandet och ledningen av företagen, som
tog sin början redan under det nittonde århundradet genom
aktiebolagen och finanskapitalets koncentration, har i Tyskland tagit en
rätt ytterlig form. Detta beror inte bara på landets relativa
fattigdom på eget sparkapital och på det därav följande tvånget att
arbeta med lånat främmande kapital. Det beror också på
psykologiska faktorer, som från början länkat in det tyska industri- och
bankkapitalet på en auktoritativ, kvasi-feodal, monopoliserad och
byråkratiserad kapitalistisk utveckling.
Denna utveckling har under de senaste åren särskilt sen 1923
dessutom befordrats i utomordentlig grad genom de särskilda metoder
efter vilka rationaliseringen genomförts. Mer än annorstädes har i
Tyskland rationaliseringen lett till en överorganisering, som just i
nyckelindustrierna och de stora kreditföretagen lett till
byråkratisering av alla ledande tjänster upp till toppen. Den egentlige
kapitalägaren, särskilt om han är tysk aktieägare, har därigenom med prof.
Ansiaux’s formulering förvandlats till en "passiv kapitalist". Den
självständige företagaren å andra sidan, som dessutom är ägare och
ledare av sitt företag spelar ännu en roll endast i små och
medelstora företag. I de stora kartell- och trustnyckelindustrierna, vars
förvaltning är mycket nära förbunden med bankkapitalets, existerar
han inte alls mer eller har han reducerats till en vasall gentemot
en verkligt feodal övermakt.
Denna övermakt ligger i händerna på ett förhållandevis litet antal
tjänstemän, som leva inte av utdelningar utan av löner — och mest
mycket stora sådana. Utbredandet av en antikapitalistisk anda i
Tyskland i våra dagar måste till stor del förklaras genom denna
ekonomiska oligarkis speciella ställning. Särskilt medelklassen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
