Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhangen, som jag just försökt, finns redan alla de element, som
möjliggöra en förklaring av övergången från socialt till nationellt
missnöje.
Detta gäller naturligtvis huvudsakligen endast nationalsocialismen.
Visserligen kan man också hos kommunismen på senaste tiden
konstatera en märkvärdig sammanflätning av nationellt och socialt
missnöje. Kapplöpningen mellan den kommunistiska och
nationalsocialistiska propagandan lockar ofta kommunisterna att tillägna sig
Hitlerparollen om nationell kamp mot "ränteslaveriet", varmed man i
främsta rummet får förstå Tysklands skadestånds- och räntebördor
till utlandet, men att göra denna paroll användbar för sina egna
ändamål genom argumentet, att nationens befrielse endast blir möjlig
på den sociala revolutionens väg.
För övrigt finns det talrika gränsklasser särskilt inom det lärda
proletariatet och bland intellektuella över huvud, som på detta sätt
svänga fram och tillbaka mellan kommunistisk och nationalistisk
extremism. Otaliga små propagandaorganisationer och tidskrifter,
som vinna gehör särskilt bland den intellektuella ungdomen,
företräda de mest olika förbindelser av nationalistiskt-militaristiskt och
kommunistiskt-revolutionärt frihetsbegär. Detta
"nationalbolsjevistiska" tänkesätt sträcker sig åt vänster långt in i kommunismens
högra flygel och åt höger långt in på nationalsocialismens vänstra
flygel. Dess konkreta gemensamma nämnare är ett gemensamt
förhärligande av Sovjetryssland. Ryssland åtnjuter i våra dagars
Tyskland — också långt utanför de kretsar nationalbolsjevismen
behärskar — ett utomordentligt anseende av två olika orsaker. Det
förkroppsligar därvid just en fullkomning av de två former av
"frihet", som är allt vad massorna sträva efter: Ryssland har nämligen
befriat sig såsom Sovjet-republik från sina gamla ränteskulder till
utlandet och från del i krigslikvidationens internationella skuld- och
skadeståndsekonomi; och dessutom anses det vara det land, i vilket
tack vare proletariatets diktatur och femårsplanen inte finns någon
arbetslöshet. Det representerar alltså i de mångfaldigaste nyanser
det dubbla idealet av befrielse från nationell utsugning och
förnedring och befrielse från den sociala utsugningen och förnedringen.
Men för det egentliga sammanhanget mellan Tysklands
ekonomiska ställning och den nya nationalismen ha dessa ting bara en
symbolisk och perifer betydelse. Det fundamentala sammanhanget ligger
däri att för de proletariserade och halvproletära medelklasserna, som
bilda Hitlerrörelsens stomme, betyder nationalismen en utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
