Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av socialt missnöje i form av nationellt. Och detta avledande är inte
tillfälligt. Det beror därpå, att ett uppiskande och en tillspetsning
av nationalkänslan är det bekvämaste sättet att kompensera en liden
förlust i sociala värde- och värdighetskänslor genom en
eftersträvad höjning av de nationella värde- och värdighetskänslorna.
Häri ligger enligt min mening förklaringen till den psykologiska
roll alla fascistiska ideologier spela som medel att kompensera ett
hämmat socialt maktbegär hos under- och medelklasserna genom
nationellt maktbegär. Det kollektivpsykologiska skeende, som här äger
rum, är till sin natur av alldeles samma slag, som neurosernas
psykopatologi upptäckt hos individen. Varje mindervärdeskomplex
uppväcker en önskan efter kompensation, som alldeles oberoende av
komplexorsakens verkliga natur strävar efter att tillfredsställa
begäret av självhävdelse i de mest olika former. Nationalismens
neuroser och psykoser spela med avseende på sociala och andra
kollektiva mindervärdeskomplex alldeles samma roll som fåfängan och
maktviljan, ja som deras psykopatologiska överdrifter,
förföljelse- och storhetsvansinne i individens liv.
Därtill kommer, att en rubbning av känslan av social säkerhet hos
de hotade klassernas medlemmar framkallar behovet att inordnas i
en annan gemenskap. Då spelar "nationen" för småborgaren samma
roll som "klassmedvetandet" för arbetarna. I stället för det
förnedrade jaget sätter man ett högre vi.
Jämförelsen med den enskildes mindervärdeskomplex får
ytterligare stöd därigenom, att hos kollektiven som hos individen lever ett
oövervinneligt begär i det undermedvetna att undkomma ansvaret
för vissa moraliska rubbningar genom att finna andra, som äro
ansvariga för dem. I detta sammanhang gör man klokt i att inte
underskatta de moraliska verkningarna i vår tid av det militära och
politiska sammanbrottet 1918. En sådan skakning och förödmjukelse
som Tysklands folk då utsattes för, känns ännu efter tretton år,
isynnerhet när freden på grund av skadeståndsbetalningar, en
ensidig avrustning och de påtvingade gränserna kan uppfattas som ett
förevigande av denna rubbning och denna förödmjukelse.
I detta avseende är den materiella oförrätten som t. ex.
skadeståndsbetalningarna innebära, i och för sig inte ens så viktig som
dess psykologiska betydelse såsom symbol för en nationell
förödmjukelse. Visserligen betyder en skadeståndsbörda, som går upp till
10 proc. av den totala budgeten och till 3 proc. av den enskilda
inkomsten ingen obetydlig materiell oförrätt. Men för massan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
