Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonomiska krisen utan också 1918 års trauma. Det finns här
psykologiska sammanhang, till en viss grad oberoende av den materiella
situationen. Kanske måste man rent av tala om en allmän
psykologisk lagbundenhet, som för med sig, att hos alla folk, som deltagit i
kriget, först efter ett visst antal år krigsupplevelsens stora oavslutade
problem särskilt i form av ansvars- och skuldproblem, på nytt bli
levande.
Det finns säkert i kollektivpsykologin som i individualpsykologin
bestämda om än inte av vetenskapen ännu klart uppfattade grunder
till, hur så starka skador bara under en bestämd tid kunna vara
undanträngda i det undermedvetna. Hur det än förhåller sig härmed,
så finns det i varje fall i folkens kollektivpsykologi sedan några år
företeelser, av vilka man kan sluta sig till, att man inte kunnat så
glömma kriget, som man kanske inbillat sig under tio år. Ett
exempel därpå ger den omkring tio år efter krigets slut överallt på nytt
inträdda floden av krigslitteratur, krigsdramer, krigsfilmer etc. I
hur hög grad därvid undanträngda föreställningar åter plåga
medvetandet visar särskilt i Tyskland krigsskuldsfrågans på nytt akuta
läge.
Men därvid spela också andra förträngningar en viss roll. Just
nu upplever inte bara krigstiden utan också intresset för militärtiden
före kriget i Tyskland en blomstring. Det visar sig allra tydligast i
floden av och den förvånande framgången för operetter, vaudeviller
och filmkomedier, i vilka garnisonslivet, den gamla
värnpliktsmilitarismens glans, de gamla kasernvitsarna, den gamla militärmusiken
och den gamla paradmarschen på nytt leva upp i den brokigaste och
gladaste röra. Medelklasspubliken kan inte få nog därav. Det är
inte svårt att däri se ett symtom för den förträngning som
uppkommit å ena sidan genom världskrigets skräck, å andra sidan genom
värnpliktens upphävande och inskränkningar av de tyska
rustningarna.
På samma sätt ligger det mer än ett korn av berättigande däri,
att man talar om nationalsocialismen som en fortsättning på
ungdomsrörelsen från de första efterkrigsåren. Samma ungdomens
trängtan bort från det borgerliga familjelivets och skoldisciplinens
fjättrar och konvention mot ett på samma gång naturligare och mer
heroiskt liv, som tills för några år sedan tog sig uttryck i
vandrarlust med gitarrer och mandoliner, rasar nu ut i militaristisk skepnad
bakom trummor, pipor och trumpeter.
Samma naturliga framträngande av hämmade heroiska affekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
