Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en bland många krafter, som bestämma Tysklands politiska öde.
Till sist är den dock en minoritet, som nu omfattar högst en
tredjedel av Tysklands folk.
Gentemot den socialistiska arbetarvärldens stora pacifistiska block
har den hittills i huvudsak visat sig vanmäktig, ty sina stora
valresultat har den nästan uteslutande tillkämpat sig på bekostnad av de
gamla borgerliga partierna. Den har fråntagit socialdemokratin bara
en förhållandevis liten del av dess aktiva väljare. Men att den
därigenom bara träffat den i periferin, framgår redan därav, att trots
några relativt svåra röstförluster, det socialdemokratiska partiets
antal organiserade medlemmar alltjämt ökas. Vidare får man ta
hänsyn till, att parallellt med nationalsocialismens tillväxt, bara i något
långsammare tempo, vinner också dess skarpaste rival,
kommunismen, mark.
Svårigheten i Tysklands politiska situation ligger alltså mindre i
bristen på makt hos de avgjorda politiska motståndarna till
nationalismen än i svagheten hos det liberala borgardömets krafter, som
kunna hjälpa till att hålla en medelväg och att bibehålla den
demokratiska parlamentarismens frihet som grund för uppgörelserna
mellan de kämpande klasserna. Den borgerligt liberala pacifismen, som
utövade denna förmedlande funktion under tiden 1918 till 1929 har
genom sina utrikespolitiska ansträngningar och svagheten i sitt
motstånd mot den frigjorda nationalismen nästan förintats som politisk
makt. Den utövar ännu bara i den andliga världen, som är en elitens
värld, ett verksamt inflytande.
Detta är orsaken till att spänningen mellan nationalism och
socialism nu i Tyskland satt vid styret en halvdiktatorisk makt, som
representerar de båda enda stora neutrala politiska faktorerna:
byråkratins sociala makt och de katolska centnerpartiernas
politiskt-andliga makt i dess egenskap av den enda rörelse, som ännu inte blivit
en klassrörelse. Den är tungan på vågen. Ingen människa vet, hur
länge den ännu skall visa på jämvikt. Men lika litet är en
vetenskaplig spådom möjlig om åt vilket håll vågen då skulle ge utslag eller
vilken vikt efter en följd av skakningar till sist skulle bli den tyngsta.
Om det, så som jag hoppas och tror, är tyngden hos den proletära
makten, så kommer därvid den del av proletariatet att ta ledningen
inom socialismen, som i kamp mot kontrarevolutionen spelat den
ledande rollen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
