Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småborgerliga ståndsmedvetande skärpts genom kapitalismens ökade
tryck. Därför är dess antikapitalism på samma gång revolutionär
och reaktionär, eller riktigare uttryckt, den leder dem från
revolutionära motiv till reaktionära konsekvenser. Den är antikapitalistisk
bara genom sina orsaker men antiproletär och antisocialistisk i sina
mål.
Och härvid avslöjar sig nationalismens verkliga natur.
Nationalismen är i detta fallet en avledare, en ersättning. Det är den ideologi,
som efter minsta motståndets lag erbjuder den sociala
mindervärdeskomplexen åtminstone illusionen av en kompensation. Och i tre
olika riktningar. Först är nationalismen en själslig och politisk
gräns mot det socialistiska proletariatet. Vidare ger den en ideell
förbindelse med den borgerliga hierarki, i vilken man vill göra
anspråk på en plats. Och för det tredje tillfredsställer den behovet av
utlösande aktivitet mera omedelbart och lättare än den självständiga
sociala strid som arbetarna föra i sina socialistiska partier och
fackföreningar. Detta är den psykologiska funktion som redan för många
år sedan Jules Guesde hade i sikte, då han mer skarpt än hövligt
kallade nationalismen "imbecilernas socialism".
För att inte det eftertryck med vilket jag behandlat den tyska
nationalsocialismen skall leda till pessimistiska prognoser, som förbise
andra element i Tysklands nuvarande ekvation, vill jag likväl
tillägga, att man visserligen inte skall underskatta denna nya tyska
nationalism, men inte heller överskatta den.
Sammanhanget mellan dess ideologi och de ekonomiska orsakerna
visar visserligen å ena sidan, att det här inte bara gäller en tillfällig
eller snart övergående företeelse. Det visar också att just dessa
ekonomiska orsaker så att säga satt en sociologiskt betingad gräns för
nationalsocialismens vidare tillväxt. Ju mer den närmar sig denna
gräns, d. v. s. ju mer det extrema nationalistiska partiet vinner
anhängare utöver proletariatet av anställda och de proletariserade
medelklasserna bland de borgerliga och kapitalistiska partiernas väljare,
dess mer måste den förborgerligas. Harzburgerförbrödringens
episod med Hugenberg, de storindustriella och de f. d. militära och
byråkratiska storheterna från det kejserliga förgångna visar, i hur hög
grad den därvid utsätter sig för faran att på grund av den inre
motsatsen mellan antikapitalistiska massmotiv och socialreaktionär
politik sönderfalla och genom en svår inre kris göra slut på sina
nuvarande framgångar.
Men trots allt detta skall man inte förbise, att nationalismen bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
