Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4§ Vktor Svanberg
Kt det bättre och vackrare ? Pryda föräldrar kunde ha Hytta åV ätt
begrunda den klandrade dikten "Namnlöst"* Vilja de erkänna dess
sanning, skola de också kunna höra den vemodiga skönheten i dess
slutrader:
Clary — du med dina fräcka, vackra ögon —
du dog innan du fått dina bröst.
Martinson har en sällsynt förmåga att ge ord åt barns naiva
stämningar :
Att vara en lokomotivförares fosterson
och fara med ett lövbehängt lokomotiv genom flera sommarmånader
det är mer än guds tron för en yngling på Nockebybanan.
Strofer som denna ha en friskhet, en ordfyndighet och en
spelande skälmsk melodi, som vittna om ett omedelbart
poettemperament. Det är väl detta som — till gengäld för den ogillande
kritiken — motiverat andra kritikers omdöme att Martinson skulle vara
den mest lovande av de "fem unga". För min del måste jag även
vid berömmet göra en reservation. Jämte sinnet för barn har
Mar-sinson ett fint natursinne, men när han vill ge världsomspännande
och himlastormande perspektiv, hjälper han sig med sökta
sammanställningar, lärda främmande ord och lånta tankar. Hans poesi är
betagande, men icke betydande — ännu icke åtminstone. Och hans
utveckling kan lika väl gå mot idyllen som mot sublimiteten.
> Fastare resning har Josef Kjellgrens Fyrsken. Kanske man kan
befara, att han pressar sönder sin omedelbarhet, men ingen mognad
vinns utan offer.
Att låta öga, öra och hud sluka funkisfasader, bilvimmel,
lyft-kransrassel och oceanjättemaskinrumshetta är ännu blott en ytligt
fattad modernism. Kjellgren har ännu då och då anfäktelser från
detta nybörjarstadium. Dagdrivarhumör och sjömanshejighet må
vara en förutsättning för de nya skaldernas förtrogenhet med vår
tids universella kultur, men det gäller för dem att icke fastna i
världsomseglargesten. Sjåarnas lättjefulla släkte är gammalt nytt
i litteraturen, och jag fattar ej, att sjåarna bli nämnvärt
intressantare av att, som en gång hos Kjellgren, begåvas med epitetet inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
