- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
149

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Poesi i nödtider 149

nationella. I andra stunder slår Kjellgren över i en kult av
maskinen och maskinarbetet, som är värd respekt för sitt allvar och
sin intensitet, men inte desto mindre blir osann och nära nog löjlig i
sina yttringar:

Maskinsång efter lång arbetslöshet.

Fjättra oss fast vid maskinerna,

låt oss bli ett med de löpande hjulen!

Är vi slavar, gärna det
ty här vill vi verka!

Vi vill rycka de ettriga koleldarna ut ur ugnarna

och trycka dem som älskarinnor mot våra hjärtan,–––––

Redan i en föregående årskrönika i denna tidskrift har jag
varnat för sådana överord, och jag har anledning att göra det ånyo.
Jag har hört en ung intelligent arbetare säga om dikter som den
citerade: "Inte älskar vi våra maskiner, inte." I hans mun innebar
orden en förkastelsedom över hela den modernistiska lyriken.
Debatter kring "De fem unga", som framkallades förra hösten av
striden om Martinson, visade, att arbetarpubliken är på väg att avvisa
hela den nya poesin som överklassigt estetsnobberi. Det är skada.
Den som tror på Kjellgrens och hans kamraters både konstnärliga
och sociala mission, måste allvarligt mana dem att hålla borta de
komprometterande excesserna.

Egentligen behöver man ej gå utanför Kjellgrens egen diktning
för att se risken i den måttlösa dyrkan av fart, kraft och arbete.
Ur de rusiga famntagen med maskiner vaknar diktaren i en ödslig
värld av stål och nytta och grips av längtan till stillheten utanför,
bakom industrialismen. Så tolkar jag en dikt, som kallas
"Nyodla-rens flöjt". Flöjten talar:

Jag har sett berg
av sten resa sig i ödemarken,
jag har sett myrar som dikats ut,
jag har sett nya åkrar som blivit tilj,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free