Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, 29 febr. 1932
- Alexander Schifrin: Sprängämnen i tysk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPRÄNGÄMNEN I TYSK
POLITIK.
Av ALEXANDER SCHIFRIN.
Nationalsocialismens styrka och metoder.
Den tyska fascismen har stegrat kampen om makten i staten till
en nationell kris, som, ödesdiger i sina väldiga mått, står ensam i
Europa. Den har skärpt och fördjupat alla politiska, statliga, sociala,
ekonomiska och utrikespolitiska motsatser och spänningar, men i
denna alltomfattande kris är kampen om demokratin utan tvivel
dock den centrala företeelsen.
Under de sexton månader, som förflutit sedan den stora
valframgången, har det icke lyckats den tyska fascismen att i sitt första
stormlopp rycka till sig statsmakten eller ens att få del i denna makt
och det har icke lyckats den att bryta in i de proletära partiernas
väljarfront. Men det har lyckats den att ytterligare bygga ut sina
organisationer och att söndersmula de borgerliga partierna till höger
om centern samt betydligt utvidga sina egna väljarkadrer.
Grundvalen för dess politiska makt är det genomförda frigörandet av
väljarna. Rörelsen, som vill slå sönder den moderna masstaten, är
den starkaste massrörelse, som något tyskt borgerligt parti
någonsin har utvecklat; det parti, som vill avskaffa partistaten och förinta
partierna är nu Tysklands starkaste parti. Nationalsocialisterna ha
underminerat demokratins allra ursprungligaste mark, i det den
spritt de fascistiska brandämnena i väljarmassan. De ha under år
1931 vid olika lantdags- och kommunalval framkallat avgöranden
mot demokratin. Deras undre gräns vid förra årets val är 21 %
i Stuttgart, deras övre 41 % i Mecklenburg—Schwerin och 44 %
i Birkenfeld. Mellan dessa siffror ligga Bremen med 25,6, Hamburg
med 26,2, Schaumburg-Lippe med 27,6, Braunschweig med 30,
Lippe-Detmold med 31, Anhalt med 36,3, Hessen med 37,1 och Oldenburg
med 37,8 %. Bortsett från den maktpolitiska följden av detta
fascistiska resultat är också den masspsykologiska urholkningen av
demokratin genom detta framvisande av besvikelsen och misstroendet
av stor betydelse.
Man får heller inte glömma, att nationalsocialismen visserligen
är den starkaste, men ingalunda den enda antidemokratiska kraften
i det tyska partisystemet. Det är i grund felaktigt att ordna de
politiska partierna i Tyskland efter schemat: arbetarpartier —
borgerliga partier — nationalsocialister. En dylik avgränsning
sammanfaller ingalunda med den skiljelinje, som går mellan de avgörande
politiska riktningarna i kampen om demokratin. I denna kamp ha
nationalsocialisterna förbehållslöst de tysknationella som trogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:04 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0159.html
